Svanberg: Uppstyrt med färgrikt folkliv

60.000 besökare med publiktopp under lördagen, hälften av dem betalande. Kirunafestivalen satsar på säkra kort, utan större överraskningar år efter år. Rockdominansen 2008 var dock iögonfallande. Mesta rockfestivalen i Norrland. The Hives, Hellacopters, Mustasch, Lillasyster, Sahara Hotnights. Det var väl bara Sven-Ingvars som inte hörde till de övriga rocknamnen. Sedd från ovan tycktes den spelningen ha varit helgens mest besökta. Kirunafestivalen är strängt arrangerad med typiska stadsfestivalband, thaiwok och langos, "roliga" hattar och stor scen. Så långt mediokert, men det som gör Kirunafestivalen ojämförbar är den oslagbara naturfonden. Bakom Nordman skymtar fjällen, under Håkan Hellströms spelning är det oundvikligt att inte se gruvan, nästan övertydligt symbolisk till Håkan Hellströms loser- och komma underifrån-romantik. Stämningen är något utöver det vanliga. Ingen överdriven fylla och bra åldersmix. Det är fel att skylla på ungdomarna som de enda fyllona, den medelålders publiken spottar inte i glasen. Men det är helt hanterbart att promenera på området även efter tolvslaget och faktiskt trivs jag rätt så bra. Solen på fredagen var en ordentlig humörhöjare som puttade upp Kirunafestivalen på trevlighetsskalan. Klart att jag kan vara emot att festivalen inte har en scen för två eller tre indieband men samtidigt, Kirunafestivalen är en stadsfest och inget annat. Deras ambition ligger varken över eller under. Jag måste däremot skriva något om alla klädstilar på Kirunafestivalen. Ibland har det varit svårt att koncentrera sig på banden, alla emoungdomar, punkare och raggare har bländat i sina outfits. En riktig Kirunabo kan ha kortkort lack-kjol även fast det bara är sju plusgrader. Gruvarbetarna har kavajer men på fötterna snygga präglade boots. Trots att det inte bor så många människor i Kiruna är deras sinne för personlig stil väl-
utvecklat.