Svalt trots ökeninspirerad blues

Amar SundyTrots att Amar Sundy föregicks av det bästa tänkbara ös av enmansorkestern Daniel Norgren lyckades det afrikanska inslaget i bluestältet aldrig nå samma höjder som den ensamme svensken med en gitarr och två trummor. Personligen hade jag förväntat mig eller i alla fall hoppats på lite mer udda blues än vad som bjöds. Visst hade han inslag som långt ifrån är kutym under en bluesspelning, men unikt ... nja.Frontfiguren själv är en bra musiker, men att ta en bluesakt från Algeriet som inte visar mer än vad Amar gjorde känns kanske lite som överkurs. Förhoppningarna dog lite redan under första låten som vilket annat bluesband från kalla Norden skulle kunnat bjuda på, visst det blev bättre eller i alla fall så blev det lite mer annorlunda eftersom. Jag hade hellre använt dessa rader till Daniel Norgren som var akten före Amar. Där var det glädje, sorg och känsla.