Svagheten blir till en styrka

Joanna Rubin Drangers bilder träffar och blir kvar. Snart tio år har gått sedan det publika genombrottet med Fröken Livrädd och kärleken. Hennes skildring av relationsproblem som växande trasselsuddar, synliga bara för den sömnlösa hjältinnan, får en nyförälskad kollega att med bävan välja tapet till sovrummet. Mönstret är snarlikt Rubin Drangers svarta kärlekshärvor. Till slut hamnar det i hallen. Många har känt igen sig i hennes skildringar av prestationsångest och yrkesmässiga tillkortakommanden i Fröken Märkvärdig och karriären. - En tjej från Sydafrika skrev och berättade att hon jobbade på en av landets finaste advokatbyråer och dansade balett fem gånger i veckan. Hon var så duktigt, utåt sett, men mådde ändå dåligt och undrade hur hon skulle komma till rätta med det? Hon förstod nog att jag inte hade svaret men det är lite fascinerande, de mejl jag får är rätt uppriktiga, säger Joanna Rubin Dranger. Berättar i ord och bild
Bildberättelser är vad hon jobbar med, även som lärare på Konstfack i Stockholm. Egentligen hade hon hittat precis rätt redan från början med barnboken Arg! Nittiotalets argaste bok. Den kom ut för 20 år sedan, året efter att hon slutat gymnasiet. Men när hon på allvar skulle börja sin konstnärsbana hade hon varken hört termen - bildberättande - ännu mindre hittat den rätta utbildningen, någon sådan fanns inte. I dag är hennes böcker översatta till de nordiska språken, till engelska, japanska och kinesiska. Fröken Märkvärdig, som kom tolv år efter debuten, ska bli animerad film med internationell finansiering. Vare sig det handlar om kärlek, karriär eller som nu, om föräldraskap, skildrar hennes böcker ofta nojor och tillkortakommanden. Svaghet, tycker hon själv, när hon blir tillfrågad om sitt underliggande tema. Alltid redo att dö för mitt barn heter hennes nya bok, en titel som väcker associationer till Don Quijotes övermod. - Don Quijote finns även i de andra böckerna, Fröken Märkvärdig slåss mot väderkvarnarna, men utan att man vet vilka som är riktiga och vilka som bara är inbillade. Det finns ett citat, antingen från Woody Allen eller Groucho Marx, i stil med att "bara för att jag är paranoid betyder det inte att jag inte är förföljd". Så kan det också vara. Stor kärlek
Länge drog hon sig för att göra en bok om just föräldraskap. De färdiga resultatet blottlägger könsstereotyper och amningshysteri men också stor kärlek. På många sätt en reaktion på den bild av småbarnsårens slit som ges av många andra. - Linda Skugge skrev, apropå Fröken Märkvärdig, att hon hoppades att jag skulle skriva om föräldraskap. Jag blev bara irriterad när jag fick den frågan, jag ville aldrig jämföra karriär med föräldraskap. De bilder jag fått innan jag själv fick barn var så märkligt negativa av vad det skulle innebära. Om man skippar det här med att det är så stort och fantastiskt, är det ju också otroligt mysigt att ha en relation med en människa som behöver en, det är på sätt och vis befriande att vara behövd till skillnad från i vårt samhälle i övrigt. Karriärboken handlar ju om att inte vara behövd. Har dina kvinnliga hjältinnor provocerat genom att visa sin svaghet? - Inte nu, men när Fröken Märkvärdig kom var det ju som en reaktion på allt snack om girlpower. Då fanns en yrvaken nyfeminism som sa saker som att "vi är snygga, framgångsrika feminister", ett sätt att marknadsföra feminismen som jag ville ifrågasätta. Men den boken kom också före utbrändhetsdiagnosen. I dag är det mycket mer okej att säga nej. Det finns en medvetenhet kring att man måste få säga nej, att man kan bli utbränd för att man är så duktig, inte för att man är dålig. Lite tycker jag nog att diskussionen runt svaghet har vänt.

Svagheten blir till en styrka

Hur ser det ut att känna? är en fråga Joanna Rubin Dranger ställt sig ända sedan debuten. Hennes elastiska huvudpersoner växer och krymper i takt med känsloläget, såväl i utställningen på Kulturhuset liksom i den nya boken om föräldraskap.