Hon var då 15 och han 31. Hon påverkas starkt av kretsen franska intellektuella åren omkring -60, där Philippe Baude och Louis-Jacques Rollet-Andriane står i centrum. Där grundlades identifikationen med den erotiska myten. Förvirring blev resultatet, men också en hjälp bort från en halv-incestuös och suicidal familj, som hon skriver i anteckningarna.
Föräldrarna bor i Fjärran östern och umgås med jetset och diplomater. Det är skillnad på en arbets- och en rashäst, skriver Suzanne Brøgger och inser tidigt att klass, på gott som ont, bjuder in till gränslöshet. Men för henne väntar gymnasiet i Danmark. Baude behåller, trots avståndet, ”Herre”-rollen över sin protogé och kräver detaljerade brev om varje sexuell förförelse. När Suzanne Brøgger skriver att hon dukat under av kärlek, inte kunnat tänka fritt och inte längre kan älska honom på samma sätt, tar han inte reson. Han kan känna hennes hjärta bulta. Men förändringen består och med den tar en egen identitet form. Brevväxlingen mellan Baude och henne varar ändå i 25 år, men med allt mindre gensvar från henne själv.
Kruka är Louise Zeuthens biografi om de första 40 åren av Suzanne Brøggers utmanande liv, med nedslag i tiden som journalist, manusförfattare, essäist, modeikon och jazzsångerska. Hon har fått tillgång till brev- och dagboksmaterial som ingen tidigare har haft tillträde till. Enda reservation från Brøgger är att hennes nuvarande privatliv ska vara förbjudet område. ”Hon som satte igång alltihop”, skriver Zeuthen, ”som rev sönder fundamentet och visade oss familjens, sexualitetens, kärlekens många paradoxer”, stänger dörren till de efterföljande trettio åren med man och barn: ”Det har inte hänt någonting som är intressant för andra, bara det vanliga, skrattar hon”.
Störst utrymme i boken får Suzanne Brøggers relation till den självupptagna modern. Att modern varken lagar mat eller tar hand om barnen är ett ”kvalitetsmärke” och Suzanne Brøgger ärver potentialen till att vara fantastisk, ”man hörde liksom inte till den vanliga mänskliga rasen”. Modern ger sitt oreserverade stöd så länge dottern håller stilen och inte bryter mot de oskrivna reglerna om friheten. Den är enbart till för att utnyttjas. Målet: att utveckla en överlägsen personlighet. Likheterna mellan Philippe Baudes ”uppfostran” i njutning och moderns, är slående. Kanske, skriver Zeuthen, är det i gråzonen mellan fiktion och verklighet som Suzanne Brøgger hittar receptet för att komma vidare från barndomens svarta hål.
Att det är moderns och styvfaderns äktenskap som ligger till grund för skandal- och försäljningssuccén Fräls oss ifrån kärleken, blir så här i efterhand en underdrift. Och det framgår, av motsatsen till fiktionen - att hon under arbetet med boken var djupt förälskad i en helt vanlig, monogam läkare från Fyn - att hon inte tänkte upprepa mönstret hemifrån. Att så många läste Fräls oss ifrån kärleken som antingen ett hån mot kärnfamiljen eller som århundradets relationsbibel, visar på mängden dysfunktionella familjekonstellationer . Den som inte fått kärlek letar efter den i vilken form den än dyker upp. Herre - slav, sensualism - sadism. Inte undra på att man hånade budbäraren.
Vad är då dikt och vad verklighet? Är det sant att Suzanne Brøgger lagt ut sina sexuella fantasier med hjälp av kontaktannonser och blivit våldtagen i Uzbekistan? Själv svarar hon: Nej, det är bara dikt. Om jag skulle skriva mina autentiska memoarer skulle de förbjudas.
För Marilyn Monroe möjliggjorde myten för andra att dikta in något av sig själva i henne. Monroe stod till förfogande. Passiv. Suzanne Brøgger, skriver Zeuthen, skapade myten själv. Det vill säga, arketypen för allt det människan vill vara, eller fruktar att bli. För Brøggers del blev priset högt. Förföljelse under många år och klappjakt i media.
Biografin är personlig, mångfacetterad och inte det minsta tillrättalagd. Mängden utdrag från dagböcker och brev bidrar till insikten om att den ”verkliga världen inte finns i den fina litteraturen, utan i detta att själv dikta livet”. Kanske det enda sättet, rent av, att berövas kulturella illusioner om kvinnlighet. Få har som Suzanne Brøgger raserat det bygget och därför är hon en av vår tids mest betydelsefulla danska författare.