Super Size Me 

Super Size Me  
Royal Bio
Regi och manus: Morgan Spurlock
Medverkande: Morgan Spurlock, Dr. Daryl Isaacs, med flera

Kultur och Nöje2004-11-26 06:30
Rolf Nilsén
<P>Helt plötsligt har det blivit gångbart med dokumentärfilmer även på bio.<BR>Efter att i åtskilliga år inte alls ha förekommit på repertoaren så spräckte Michael Moore, först lite försiktigt, den trenden med Roger och jag och fick sedan folk att stå i kö för att se en dokumentär ? med titeln Bowling For Columbine.<BR>Hur det sedan gick med Fahrenheit 9/11 vet ni ju lika bra som jag. I och för sig lyckades han inte i sitt uttalade syfte att få bort ?Dubaya? från den amerikanska presidentposten, men Moore gjorde det ändå till en hipp angelägenhet att se dokumentärfilmer. Vackert och vällovligt även så.<BR>I väntan på att även dokumentären The Friedmans, som på ett närmast plågsamt närgånget sätt skildrar den totala krackeleringen av en till synes normal (men mycket långtifrån!) amerikansk förortsfamilj, ska börja förekomma på en närliggande biograf, så kan vi ju nu begrunda vissa effekter som snabbmat kan ha på de som konsumerar den.<BR>Det gjorde filmaren Morgan Spurlock. I en månads tid ålade han sig själv en rigorös diet av enbart McDonald´s produkter. Han åt frukost, lunch och middag där. Han var i kontakt med både läkare och näringsfysiologer och i reglerna ingick också att han inte fick röra sig mera än genomsnittligt under diteten, att han var tvungen att testa hela menyn och att han om han erbjöds så kallade Super Size-portioner inte kunde tacka nej till dem.<BR>Det höll, bokstavligen, på att gå åt helvete för Morgan Spurlock.<BR>När han envetet tryckte i sig Big Mac´s och allt annat som den amerikanska fetmaepidemins mest självklara syndabockssymbol kunde erbjuda honom, så gick han upp över tio kilo i vikt, saboterade sina kolesterolvärden och fick även skador på sin lever som liknade dem som en tung alkoholist kan få.<BR>Med mera elände också. Sammanlagt frossade Spurlock i sig energi för åtta år! Det är alltså inte direkt närmaste utminuteringsställe för McDonald´s som man automatiskt tar sig till efter att ha sett den här filmen.<BR>Spurlock var främst ute efter att undersöka tillståndet i den amerikanska nationen. Projektet i sig var medvetet tillspetsat, eftersom inte ens de trailerparks-thrashigaste av lågutbildade och konstant på arbetslöshetsunderstöd levande amerikaner äter på det här viset.<BR>Det är inte heller några vetenskapliga ambitionerna som är de mest väsentliga här. Det är resultaten i sig. Och de är ju skrämmande.<BR>I god Michael Moore-anda går Spurlock ut på gatorna och ställer frågor till dem som passerar förbi. Många vet inte alls vad ?kalorier? är för något och det är betydligt flera som kan identifiera Ronald McDonald än Jesus, vid en jämförelse.<BR>Med statistik kan man styrka det mesta, men det är ju inte enbart snabbmatsgiganterna på marknaden som rår för att folk bara blir fetare och bredare om arslena. Det individuella ansvaret kan man givetvis inte helt komma undan heller.<BR>Men det är alltså inte direkt hunger man känner när man ser Spurlock försöka trycka i sig ett Super Size (extra stor storlek) Meal och börjar kräkas, av den ansträngningen. För övrigt plockade McDonald´s diskret bort Super Size-menyerna en tid efter att Spurlocks film hade haft premiär och ersatte dem med Happy Meals i stället. Naturligtvis vägrade de också att erkänna att filmen på något som helst vis hade påverkat dem i det beslutet.<BR>Detta är möjligen lite tendentiöst, men likafullt alarmerande intressant också.<BR>Och man bör redan ha ätit någonting innan man går och ser Super Size Me.<BR>Efteråt är man nämligen knappast hungrig alls.&nbsp;</P>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!