Suggestivt om Storebror

Den idealiska förutsättningen för att med maximal behållning lyssna och med alla sinnen ta till sig radioteater, är att sitta i en bekväm fåtölj i ett skymningsmörkt rum med telefonen avslagen. Och så bara lyssna. Tills det är slut. Det är ju mera sällan som de förutsättningarna fungerar dock. Men ibland har det ju hänt och jag har ett antal minnesvärda radioteater- och följetongsuppläsningar genom åren som jag besvärsfritt erinrar mig; Gunnar Sjöberg läsande Frans G. Bengtssons Röde Orm, Ulf Palme levandegörande Harry Martinsons Lotsen från Moluckas och lugubert ödesdigra stämmor dystert tolkande de av Torsten Jungstedt utvalda horror-novellerna i Mannen i svart. Exempelvis. Nu senast fungerade "lyssna i skymningmörkret"-metoden, när jag förhandslyssnade på den från länet bördige regissören Niclas Pajalas radioteateruppsättning av George Orwells med all rätt som klassiker uppfattade 1984. Orwell (som egentligen hette Eric Blair) levde mellan 1903 och 1950 och skrev flera bra och viktiga böcker innan han slutligen lungsotshostade sig till döds, men han är i dag främst ihågkommen för sin svidande mörka framtidsdystopi 1984 snarare än Djurfarmen, Farväl till Katalonien och Nere för räkning i Paris och London. I Pajalas orosfyllda bearbetning spelar Göran Forsmark rollen som Winston Smith; som Edmond O’Brien och John Hurt har genomfört i de två filmversioner som även har gjorts av boken. Smith är den grå tjänstemannen i blankettverket, vars uppgift det är att förfalska uppgifter i olika medier så att de mera exakt passar in i den för tillfället förhärskande samhällsuppfattningen. Samhället är total-totalitärt och styrs av Storebror, som alla inte bara bör utan måste älska. Men Winston Smith ställer till det för sig när han förälskar sig i Julia (Lo Kauppi) och hamnar i opposition mot det totala samhället. Jag satte i mig bägge de timslånga delarna (det var rätt länge sedan jag läste boken) i ett enda långt skymningsmörkt inandnings- och lyssningssvep och sögs snabbt in i det suggestivt sprakande skeendet, där de olika rösterna hos de agerande verkningsfullt korres-ponderade mot varandra; bland annat lät Staffan Göthes avgrundsdjupa röst i vanlig ordning helt dominerande korrekt. Om ni vänder på siffrorna i 1984 får ni fram när den skrevs. Men i sin ilsket bittra kritik mot den Gud som svek socialisten Orwell i form av Stalins totalitära kommunism, lär den nog ha giltighet i ännu oändligt åtskillig tid framöver. I P 1:s lilla Orwell-kabinett föreligger också de bägge dokumentärerna Hans namn var George Orwell, med bland andra författaren och litteraturvetaren Göran Hägg, samt Vad gör Storebror i dag. Alltsammans kan betraktas som tämligen obligatorisk lyssning. Som sagt var: rengör öronen, koppla bort telefonen, släck lyset, sänk ner er i en skön fåtölj och - sätt bara i gång.