Succé för Art walk

Det var en dag, en vanlig dag, då Journalisten Ann-Katrin Tideström satt på Kulturakuten i Luleå där hon har sitt arbetsrum. Av en händelse ser hon målningar passera förbi i en lång rad. Det är konstnären Eva Källmans verk som bärs in i ateljén efter en utställning. Just där och då sås ett frö om en slags modevisning men med konstbilder. Det kanske låter som en knäpp idé. Men den gick att genomföra.
I lördags var det premiär för Sveriges och kanske världens första Art walk. Jag vet inte om det är ett för stort ord, men nog andades mottagandet av succé.
- Allt var roligt att bära, säger Anna Lundqvist, en av de fem som visade konst för publik där på Köpmantorgets scen.

Bär konstbilder
En Art walk är som en modevisning med i stället för den kommande säsongens kläder bär modellerna upp konstbilder. För att inte ta upp för mycket egen plats hade de fem modellerna vita handskar och var enhetligt klädda antingen helt i svart eller vitt. Tillsammans med ett mjukt rörelsemönster gick tanken genast till mimartister.

Tittade noga
Till denna första Art walk, som gjordes i samarbete med en klädbutik och Skådebanan i Luleå, hade arrangörerna valt bilder ur den stora mängd grafik som den senare har till försäljning. Sällan har dessa grafiska blad blivit så noga granskade.
- Publiken var så intresserad. De tittade väldigt noga och böjde sig fram för att se vem som hade gjort verken. Både Ann-Katrin Tideström och Anna Lundqvist återkommer efteråt till den intresserade publiken.
Jag identifierar några verk av Anna Toresdotter, av Lise Lundgren som tycks ha vunnit arrangörernas hjärta och återkommer flera gånger och Ragnhild Fridells grafik som har starka färger. Men precis som hos Kin i stadsparken, se separat artikel, är det motiven och hur de bärs upp mer än den enskilde konstnären som får den mesta uppmärksamheten.

Tydligare med musik
Musik av Arvo Pärt och Bob Marley, två disparata storheter, ackompanjerade konstvisningen. På något vis gjorde det bilderna ännu tydligare. När intensiteten i musiken höjs, blir också bilderna intensivare i färgen. Men kanske kommer man att minnas den svart-vita svit av grafiska blad där motivet är en katt allra bäst. Den inleder vandringen och får också avsluta den.
De smidiga, dröjande djuren stämde så väl överens med konstbärerskornas eget uttryck.
Efteråt tackar en mycket glad Ann-Katrin Tideström för uppmärksamheten. Hon säger att det vi just sett gjorts med ett stort mått av improvisation. Det är faktiskt svårt att tro.