Subversiva strävanden - helt förgäves

De självpåtagna reglerna gjorde gällande att han inte fick besöka sin egen lägenhet under hela tiden och att han endast fick sova två nätter hos en och samma person. Nu ges boken ut, med en titel som alluderar på Markis de Sades obscena Sodoms 120 dagar. Jämfört med Sade är Gärdenfors närmast en söndagsskolegosse, även om det knappast saknas utsvävningar under resans gång. Han knaprar, rökar och snortar, förför tonårsflickor och blir mordhotad av skumma typer. Han hinner också med en retreat hos ett Hare Krishna-sällskap i Göteborg. Allt till gagn för serien, en mix av lika delar storögd hedonism och solig hubbabubbakultur. Slutresultatet är charmigt. Man kan för all del ha den som bredvidläsning när man tar sig an Lars Noréns bastanta dagböcker. Här som där utelämnas människor, inte minst upphovsmännen själva, men hos Gärdenfors sker det utan kyla och maktanspråk. Det är lätt att känna sympati för hans rundhuvade seriejag, på jakt efter action, pengar och kärlek. Möjligen blir en och annan upprörd över metoderna, men annars skulle väl bokens subversiva strävanden vara helt förgäves.

Subversiva strävanden - helt förgäves

Våren 2007 gav serietecknaren Simon Gärdenfors sig själv ett uppdrag. Under 120 dagar skulle han resa runt i Sverige och hälsa på hos känt och okänt folk, för att sedan skildra resan i serieform.