Stundtals vackert och avskalat

Trots att barn är krigens offer, på plats där kriget pågår men även i tryggare länder via nyhetsrapporteringen och spelfilmer, vill vi vuxna gärna undvika att samtala om kriget. Jag tror det beror på att svaren på frågan "Varför?" gör insikten om vuxnas dumhet så plågsam. Därför är det en tillgång när författare tar itu med verkligeheter och berättar
i skönlitterär form om barn som drabbas av krig. Ett par av dem är journalisten Inger Haupt, numera på Sveriges Television i Luleå, som tillsammans med sin man Dan Haupt och den i barnbokssammanhang okände illustratören Ola Gustafsson, nu debuterat med Fågelungen. Boken handlar om en nio-tioårig pojke. Efter att fadern dödats, när han försökt skydda en bybo från män med gevär, flyr Mombasa tillsammans med mamman och kommer till Sverige. Och om man bortser ifrån misstaget att inte placera Mombasa i ett särskilt krigförande land, och därför förstärker bilden av att Afrika är ett enda land i krig - inte en kontinent med kulturella skillnader - griper inledningen tag. Framför allt beror det på att Haupts skriver som det är. Någon dör, en annan får sorg och en vuxen ser flykten som enda utväg. Språket är då stundtals avskalat och vackert. Intressant är också att man även får följa Fredrik som så småningom blir Mombasas kompis i Sverige. Men ungefär samtidigt som han kommer in i berättelsen får kompositionen problem. Det angelägna ämnet överskuggar formen och slår därmed lite krokben för sig själv. Från den inledningsvis ganska strama texten blir orden fler, författarna börjar berätta i stället för att gestalta och hoppen mellan händelserna blir abrupta. Författarna tycks både vilja ge plats åt en längre historia, syftet tror jag är att ge tröst, och som i inledningen följa en psykologisk process men för det är både sidantal och storlek alltför begränsat. Samma dubbelhet finns dessutom i bildarbetet. Bilderna är akvareller och en del uppslag är dramatiska och expressiva, medan andra verkar vara gjorda utan inspiration. Boken vacklar därför i uttrycket mellan att vara en bilderbok med bilden som ett bärande, nödvändigt, element för helheten, och en illustrerad text.