Man talar om kulturdebatt. Och menar små stillsamma ordväxlingar som nu utförs av samtida kulturpersoner, vilka antingen umgås eller nyligen upphört. Två- tre inlägg i större eller smärre tidningar, därefter åter frid och umgänge. Då var det bättre förr.
Den kallades Strindbergsfejden och har sitt eget uppslagsord. Salvan siktade på Karl XII och träffade därigenom hela svenska reaktionen. Den var Sveriges största kulturdebatt någonsin, men man påminns inte om den i jubileumsåret. Omkring tusen publicerade debattinlägg, hundratals karikatyrteckningar, cirka trehundra deltagande debattörer, åttiotalet tidningar. Åren var 1910-1912, stickor och strån rök, det skakade till i tolkningarnas fundament och resultatet präglade seklets kultursyn.
Vad gällde striden? "Samhällets framtid" vore det enklaste svaret. Heidenstam och Hedin hade just grundat Karolinska förbundet och den 29 april 1910 skrev Strindberg: "I gamla Egypten dyrkades liken, även efter de största uslingar...". Strindberg såg framåt genom att blicka bakåt, kulten av krigarkonungen Karl XII var ju inte historievetenskap, utan en politisk uvertyr, ett uppspel för nationalism, militarism och reaktion. För allt det som skulle föröda århundradet.
Alltså avverkades nittiotalsdiktningen, Hedins upptäcktsresor, Svenska akademin, Atterbom, monarkin, Strindberg själv, mm, mm, och klöv medvetandet längs politiska linjer som skulle bli bestående.