Liljevalchs hör till de sista att uppmärksamma Strindbergsåret. För att locka mätta besökare, satsar konsthallen på ett allkonstverk. Teater, litteratur, konst, dans och musik samsas i Strindberg - en djefla utställning.
Det skulle kunna ses som ett självmordsuppdrag, att låta August Strindberg bli affischnamn i slutet av ett år när teater, konst och text av och om Strindberg har sköljt över publiken.
- Vi kände att vi måste göra något nytt. Vår Strindberg är mer samtida, mer potent, mer dramatisk, säger konsthallschefen Mårten Castenfors.
Ett 20-tal originalmålningar är inlånade och utgör en slags stomme i utställningen, tillsammans med teckningar, fotografier och anteckningar. Men i scenografen Ulla Kassius händer är de stora kopiorna och heltäckningsmattorna med tryckta målningar lika viktiga.
- Jag tror i alla fall inte att han kommer kännas dammig, och inte heller museal, säger hon.
Olika aspekter
Det är Ulla Kassius som har skapat utställningens tolv rum utifrån olika aspekter av Strindbergs konstnärskap: olika teman, färgskalor och stämningar. Ett rum är till exempel inspirerat av Strindbergs kanske mest kända målning, Vågen, och av sagan Stora grusharpan, där egenartad musik stiger från havets botten efter att ett piano tappats i vattnet ute i skärgården. I rummet Barnkammaren är författarens barn porträtterade på väggen och besökare ska kunna sitta och läsa och bläddra i hans sagor tillsammans med sina barn. På väggen hänger målningen Underlandet i klimatram, inlånad från Nationalmuseum.
- Att hänga en sådan målning på en matta var de inte helt förtjusta i, restriktionerna är många när det handlar om så dyrbara verk, säger Ulla Kassius.
Nyskriven musik
Tonsättaren Eva Sidén har specialkomponerat musikstycken och även tonsatt ljudbilder till flera av rummen. Varje rum har också en specialskriven text av författaren Marie Lundquist, inte som bruksanvisning, men som en introduktion och vägledning för besökaren.
- Hjälp tänkte jag när jag fick förslaget. Allt är ju redan skrivet om Strindberg och han har själv skrivit allt tusen gånger bättre än vad jag kan göra, berättar Marie Lundquist.
Som ytterligare ett skikt till multikonstverket kommer det två kvällar i veckan att spelas teater på konsthallen. Regissörer och skådespelare från Stockholms stadsteater har tagit sig an scener ur ett antal av Strindbergs 63 pjäser.
- Kanske är det bättre att ge fragment av honom än att försöka sig på en helhetsbild. I något rum, någon text eller någon bild borde man kunna hitta något som fastnar. Och det är gott nog, säger Ulla Kassius.
Ett mantra under det två år långa förberedelsearbetet har varit att fokusera på konstnärskapet, inte privatpersonen Strindberg, och Ulla Kassius ser all anledning till att även fortsättningsvis dyka ner i Strindbergs dramatik.
- Läs Fadren, det skrivs inget så rasande och galet i dag, och skulle en sådan pjäs dyka upp är jag inte säker på att den skulle sättas upp, så frispråkig är han. Ibsen som fått en sådan revival i dag, han är en moraltönt jämfört med rabulisten Strindberg.