Dreamlike, Luleå Kammarmusikförenings vårkonsert i Konsthallen med Erik Westbergs vokalensemble och pianovirtuosen Helge Kjekshus är en euforiframkallande upplevelse, ett fyrverkeri av mångskiftande vokala och pianistiska välljud som allt sammantaget bildar en ytterst fängslande helhet, från de första tonerna i Luleåbördige Emil Råbergs Ouverture till den finstämda avslutningen, stadigt förankrad i försommargrönskande nationalromantik.
Råbergs sprudlande hyllning till sångens kraft kontrasteras på ett vackert sätt av den drömska stillheten i Ulf Nielsens Det er den draumen, med text av Olav H. Hauge om hur berget ska öppna sig och källor springa fram; jag lutar mig tillbaka, sluter ögonen och låter det porlande källflödet ur Kjekshus piano och den 17-hövdade vokalensemblen skölja över mig.
Som vän av nutida musik kan jag sen inte annat än hänföras av Lars Johan Werles tonsättning av Francesco Petrarcas 126:e Canzona, ett stycke nutida körmusik av sällsam lyskraft, där renässansdiktarens månghundraåriga kärleksord skrudats i en modern klangvävnad som visar sig passa alldeles utmärkt, och där talade partier mot en bakgrund av drömlikt svajande körklanger blir till en fascinerande påminnelse om vilket häpnadsväckande instrument den mänskliga rösten utgör. De nutida tongångarna fortsätter därefter i Helge Kjekshus solonummer, den eruptiva Per Aspera ad Astra av svensk-norska Maj Sönstevold (1917-1996), en av den nutida nordiska musikens bättre bevarade hemligheter som förtjänar att upptäckas av fler.
Efter denna samtidsmusikaliska utflykt låter vi oss sedan bekvämt sjunka ner i en droska från ett tidigare sekel för en slingrande färd med mästaren Johannes Brahms vid kuskbocken. Quartette med texter av bland andra G F Daumer och J W Goethe är fylld av den djupa innerlighet och känslomässiga intensitet som var tonsättarens signum, och sätter oss i stämning inför den nationalromantiskt vårhyllande finalen, där den tassande Auringon noustessa (Vid soluppgången) av Sibeliuseleven Toivo Kuula - med kraftigt gåshudsgenererande röster stigande mot en inre vårhimmel förgyllande allt i sin väg - följs av den ystert trippande och skirt vårlika Drömmarne av "Sveriges Schubert", Adolf Fredrik Lindblad, varpå det hela avrundas med En vänlig grönskas rika dräkt som säsongsbetonat extranummer. En härlig avslutning på kammarmusikföreningens vårsäsong med en ensemble och solist i toppform och Maestro Westberg dirigerande styrkorna med stringens, fingertoppskänsla och ett milt småleende som gång på gång vidgas till ett betydligt större dito som inte kan betecknas som annat än hänryckt. Strålande!