En akustisk skiva med Sonic Youths Thurston Moore, det är det vi har saknat, eller hur? Nä, det var ju inte det. Trodde vi. Men nu kommer den och jag hade inte velat vara utan den. Och självklart låter det som Sonic Youth men med annan instrumentering. Konstigt vore väl annars, efter drygt 30 år gör man låtar som man gör dem och vore det plötsligt helt nya strukturer, tonartsbyten och sjustämmig sång skulle jag bli lite misstänksam, tänka att antingen är det här lurendrejeri, eller så var Sonic Youth det hela tiden. Men Beck (Hansen, inte Martin) har producerat den här skivan minst lika märkvärdigt som han gjorde med Charlotte Gainsbourg på hennes IRM förra året.
Demolished Thoughts påminner i sin ljudbild om vad Van Dyke Parks gjorde på Joanna Newsoms Y’s från 2006. Det vill säga, Beck orkestrar en fullt färdigutvecklad artist, tar på Moore andra kläder, lite dyrare, lite lyxigare. Men låter fortfarande Moore vara den han är och varit: under frackskjortan skymtar man en urtvättad hardcore-tisha. Det är bara stråkar, harpor och orkesterpukor istället för rundgång och vitt brus.
Thuston Moore (och Sonic Youth) är nuförtiden en nordamerikansk ikon, fullt jämbördig med Neil Young eller Lou Reed. Det är därför rätt och rimligt att Moore nu släpper sin alldeles egna Harvest, eller Magic and loss.
Americana, inte som i alternativ country, utan som i essentiell vad gäller förståelsen av västerländsk kultur överhuvudtaget.