Stororden och de mindre

Kanske är berättaren alltings början. För så enkel kan faktiskt teater vara att det räcker med en enda berättare, särskilt om han heter Greger Ottosson och kommer från Västerbottensteatern och hör hemma ett län som brukar kallas just berättarnas. På grannscenen i norr gästspelar han nu med sin föreställning Brobyggaren, som bygger på texter av fotografen och författaren Sune Jonsson - en berättare i bilder, men också i många minnesvärda texter. Till Brobyggaren har Greger Ottosson hämtat berättelser från böckerna Brobyggarna (1969) och Byn med det blå huset (1959), den sistnämnda den bok som tillsammans med Dorés bibel fanns i de flesta hem i hans barndoms Nyåker, där också Sune Jonsson växte upp. Framför en matta vävd i gråtoner som för tankarna till Sune Jonssons fotokonst gjuter Greger Ottosson liv i kraftkarlen Petrus Larsson, som aldrig färdades vida kring och som en dag mötte något så vackert som byns första skyltdocka, slagrutemannen Jonas Gustaf Karlsson som visste allt om jordens gäckande magnetism, Anna-Stina, "mäktigt ihopatagen av åren", bagarfrun, hon den fåfänga, och katten Sunne-Bell - som fått sitt namn trots att hon ju var en "katt-oxe". Stororden blandas med de mindre, det högstämda med det vardagliga. Exakta kommentarer om det djupt mänskliga möter trons många mysterier i denna starka och typiska tradition av muntligt berättande. Allt nedtecknat av en fantastisk fotograf som också har orden i sin hand. Det hela må vara en enkel form av teater, men själva berättandet är en komplicerad konstform som kräver mycket av sina utövare. I Sune Jonssons och Greger Ottossons sällskap glömmer man lätt bort sin soppa till fördel för sina egna bilder som på ett märkvärdigt sätt liknar fotografens egna.