Storordat och lågmält

axelryckningarnas tid förmår konsten ännu att uppröra - en tanke att glädja sig åt. Hörde att skriverierna om den kissande spanska konstnären Itziar Okariz på Madefestivalen i Umeå toppade listan över de mest lästa artiklarna i Västerbottens-Kurirens webbtidning. I Luleå har tanken på att krossa slaktade fårskallar i en performance upprört känslor. Det finns storordade berättelser och lågmälda. Årets sommarbiennal i Luleå har gott om båda. Temat handlar om mänsklig lidelse och passion och juryn måste berömmas för sitt urval, de har inte visat feghet, inte ryggat för styrkan i olika slags berättelser.På självaste Storgatan, stadens kommersiella huvudfåra, har konstnären Larissa Marangoni från Equador placerat en mur i stål och betong, fyra meter hög och sju meter bred. Verket heter Universal Wall och påminner inte så lite om de murar som byggts i Israel. Öppna för insyn, transparenta, försedda med taggtråd. Och så plötsligt en solid dörr i skinande stål. Larissa Marangoni och hennes assistent Yuri Parreno har slitit hårt ute på Kronan. Svetsat och gjutit, mätt och konstruerat. Det känns i kroppen, berättar Larissa Marangoni, som ändå hunnit med några löpturer i Luleå, maratonlöpare som hon är. Det är första gången hon bygger en mur av det här slaget, men hennes konst är ofta politisk.- Jag tycker att konstnärens uppgift är att kommunicera. Och jag gör det gärna på offentlig plats, som en del i ett pågående samtal. Över hela världen byggs murar för att skilja människor ifrån varandra, det är som att den där globaliseringen vi ständigt talar om bara handlar om egocentriska behov, om teknik och kapital - aldrig om humanistiska eller mänskliga frågor, säger Larissa Marangoni.Konstskapandet är ett deltidsjobb, för att försörja sig arbetar hon som inredningsarkitekt och dessutom inom en ideell organisation som sysslar med familjeplanering. I sin konst ägnar hon sig ofta åt frågor om ekonomisk rättvisa, feminism och fattigdom. -En konstnär är inget geni, placerad ovanför alla andra. Det händer att jag kombinerar mina olika arbeten, att jag tar med mig konsten i mitt arbete ute i samhället, låter den vara en del av skeendet. Jag gillar när man blandar olika erfarenheter, olika styrkor, men jag tycker inte att konstnären ska vara en slags lärare ute på fältet, utan de konstnärliga gemensamma projekten ska vara just gemensamma.Muren hon placerat på Storgatan ska naturligtvis påminna om alla andra murar i världen, men kanske framför allt upplevas som ett slags känslomässigt hinder. -Det är något medeltida över det där med murbyggandet, som just nu tagit sådan fart, blivit så aktuellt. Som om man bokstavligen vill skilja de goda från de onda, som om världen vore så enkel. I USA bygger man en mur mot Mexico och använder materialet från de landningsbanor som fanns i Vietnam under kriget - exemplen är många. En påminnelse
- Varje mur som uppförs påverkar människor och samhällen och jag vill påminna om det med mitt verk. Muren ska stå här i vägen som en irritation och ett minne och jag tycker att vi som konstnärer i dag måste flytta ut våra verk till offentliga platser, där de både får röras och pratas om, där människor har tid och möjligheter att möta konsten. Jag kan gott tänka mig att någon målar graffiti på muren och det är i så fall bara bra, konsten ska ut till folket i stället för tvärtom, säger Larissa Marangoni.Murar är något irländaren Brian Flynn också har ett starkt förhållande till. Han är född och uppvuxen på Nordirland. Nu när den engelska armén dragit sig tillbaka återstår bara de murar de lämnat efter sig. Murar som skiljeväggar mellan stadsdelar och murarna som omgärdade militärförläggningarna.- Nyligen passerade jag genom en av dessa murar av korrigerad plåt och cement, in till en av de gamla militärförläggningarna tillsammans med min far. Han gick fram till en punkt, husen är rivna, och sa att senast han stod just där fick han skitmycket stryk ("he got the shit kicked out of him"), berättar Brian Flynn.Filmade soldater
Tre stora bilder har han hängt i Konsthallen - en bild av en gata och en pub och två porträtt, 3 Steps Pub. Det är också namnet på familjens favoritpub i South Armagh, nära gränsen till republiken Irland. Den besöktes ofta av Robert Nairac, hemlig brittisk agent som dödades av IRA den 14 maj 1977. Då var Brian Flynn elva år gammal och när soldaterna kom för att söka efter Nairacs kropp i farfaderns trädgård filmade han och hans bror händelsen med superåtta-kamera. - Jag minns att jag var vettskrämd, att soldaterna kom springande nedför gatan och skrek åt oss att vi skulle gå in. Ändå filmade vi. 30 år senare ingår filmen i verket 3 Steps Pub, tillsammans med ett porträtt av Robert Nairac i full uniform och ett passfoto av Brian Flynns pappa, som just bestämt sig för att lämna Irland för Kanada 1955. Samtliga bilder är gjorda av irländskt mattunderlag, det vill säga av den sortens matta som läggs under heltäckningsmattorna, inte minst på pubar.- I Nordirland finns det alltid något som är gömt, alltid en dold agenda. Man vet aldrig riktigt vilken historia som är sann, vem som är vem, det finns alltid något i det fördolda. Därför använder jag mig av det här mattunderlaget - det ser man heller aldrig, bara när det kasserats, slängts på soptippen. Brian Flynn har ofta utgått från den Nordirländska problematiken i sin konst. För första gången närmar han sig nu en privat historia.- Det har inte gått tidigare, det är så komplicerat, så många människor är inblandade och berörda. Först nu i tystnaden efter att den brittiska armén lämnat landet kan jag närma mig min familjehistoria. Brian Flynn har inga förhoppningar om att någonsin få alla sina frågor besvarade. Själv bor han sedan några år tillbaka i Kanada, men han besöker ofta Nordirland. - Det som var verkligt farligt tidigare var att det onormala blev normalt. Nu vill folk gå vidare, de längtar till ett liv som är normalt på riktigt. Självklart finns det en massa bitterhet kvar, men de flesta vill vidare. Som tur är har vi humorn, den har hjälpt oss mycket. Frågan är bara vad som ska hända med alla inhägnade områden - kanske blir det fotbollsplaner av alltihop.