Stor komedi - stora skratt

Garva(n)de veteranen Lennie Norman startade och la ribban där den hörde hemma.
Tillräckligt, betryggande, högt.
Sedan var det bara att skratta på: högt, lågt, helt hjälplöst, explosivt, hur som helst.

Kultur och Nöje2007-04-21 06:00
Rolf Nilsén
<P>Så vitt jag såg eller vet så var det ingen som skrattade sig av stolen eller munnen ur led. Ej heller behövdes det ambulansassistans och inte magbullrade den fullsatta publikens kollektiva skrattinsatser loss några akustikplattor från taket heller (?Adde? Malmberg framträdde inlednings- och försiktigtvis med en hjälm på huvudet och såväl Lennie Norman som Lasse Karlsson refererade till den incidenten och jag satt på första bänkraden och tänkte att va? fan ? men sedan nämndes detta inte mera).<BR>? Säga vad man vill om Luleå, men saker och ting ramlar i alla fall  ner här. Plattor från taket i Kulturens Hus eller ett JAS-plan, kommenterade den syrlige Lennie Norman.<BR>Kvaliteten var konsekvent hög, jämn (inte jämntjock dock; skillnad där!), skiftande och svängande mellan olika humorlägen och nivåer, förvånansvärt nog nästan aldrig befinnande sig allt för långt ner under det imaginära bältet, ibland oväntad, mycket ofta raffinerad.<BR><BR>Sorten i fråga brukar kallas för stand up. Närvarande var åtta herrar, två damer. Betygen här pendlade mellan tre hästar (två stycken) och fem hästar (tre stycken). Kvar blir då fem stycken fyrapoängare. Mera än enbart godkänt, alltså, för denna turnéstart på det som ska bli ett tolv städer långt gig.<BR>Två utsålda föreställningar på fredagskvällen gjorde att omkring 1.800 i publiken lämnade Stora scenen med varierande grader av värk i skrattmusklerna.<BR>Det ambulerande humor-utskottet befann sig i fin form och om vi nosar oss in mot några specifika detaljer så kan det ju konstateras att Henrik Schyffert var en vinnare så fort han kom in på scenen.<BR>Han vred upp en klocka som skulle ringa när det hade gått tio minuter (ungefär så länge höll de på, allesammans), satte den på scenkanten. Och kickstartade verbal-attackerna och den tunga som är så rakbladsvass, att han stundtals riskerar att skära sig på densamma.<BR>Han beskrev; med duiabolisk mångordighet, ett lyxkrogsbesök med 65-årsfyllande pappa, hur det var att växa upp med föräldrar som bryggde sitt eget vin (?sjudagarsvarianten, sedan var det som om de bägge två hade deltagit i någon sorts gas-VM?) och somligt annat.<BR>Schyffert har god kontroll över exakt allting. Han har för vana att vara genialisk på scenen och det var han (lätt) denna kväll.<BR>När klockan ringde efter tio minuter tittade han på den som om han ville sparka den av scenen.<BR>?Babben? Larsson riktade inledningsvis en sylvass ispik mot denne eder orubblige ordbehandlare, som hon i hastigheten trodde att jag satt och sov. När det i stället  var så att jag hade huvudet nedböjt för att jag försökte anteckna en eller annan lustighet.<BR>? Jaså, är du journalist. Då har du kanske med dig ditt eget material?<BR>?Babben? är en mycket pålitligt väloljad humorist av den helt bergfasta sorten.<BR>? Jag såg aldrig någon skillnad bakifrån på mina föräldrar när jag var liten och växte upp på den gotländska landsbygden, påpekade hon pedagogiskt.<BR>? De såg ut som två breda truckar bakifrån. Det var först när någon av dem sa något, vilket inte var så ofta, som det gick att skilja på dem. Hej mamma, där till höger!<BR><BR>Den för mig totalt okände finlandssvensken André Wickström utlöse också han skrattsalvor som aldrig riktigt ville ge sig.<BR>? Jag är från Finland. Alltså kan jag dricka sprit utan att ha roligt, meddelade han.<BR>Men allra roligast var han egentligen när han mycket kroppsspråkslivligt imiterade en dansk, som han frågade efter vägen till hotell Savoy.<BR>I det läget var det mycket nära att man skrattade sig av stolen.<BR>Ett axplock från vad de övriga i gänget hade för sig:<BR>? Man är aldrig äldre än man man känner sig, sägs det ju. Jag är 57 och jag känner mig som 57 (Håkan Jäder).<BR>? När en svensk blir arg går han ner i källaren, plockar fram verktygslådan och börjar bygga en rondellhund (?Adde? Malmberg).<BR>? Hejsan! Hejsan!  (välbekant öppningsfras från Magnus Härenstam som sedan, mycket visuellt, visade hur olika situationer på ett flygplan kan gestalta sig).<BR>? När jag växte upp (för övrigt i Luleå) brukade vi träna på vem som kunde svimma snabbast. Det var också ett nöje (Ann Westin).<BR>? Jag får inte låna ut mina grejor, har mamma sagt (Lasse Karlsson till en polis som vill se körkortet, när han kört för fort).<BR>Och så hade David Batra ett och annat att säga om hur det är att vara pappaledig. Också.<BR>Och jag erkänner gärna att jag skrattade.<BR>Högt, gärna, hjälplöst, mycket, hur-som helst.<BR>Och jag tar faktiskt för givet att ni gjorde det också.<BR>Om ni alls var på plats där i Kulturens Hus på fredagskvällen, vill säga?</P>
Stå upp-komik
Big Comedy!<BR>Humor på Sverigeturné med:<BR>Lennie Norman/Tre Kurirhästar<BR>Lasse Karlsson /Tre Kurirhästar  <BR>Ann Westin/Fyra Kurirhästar<BR>Magnus Härenstam/Fyra Kurirhästar<BR>Henrik Schyffert/Fem Kurirhästar<BR>Håkan Jäder/Fyra Kurirhästar<BR>David Batra/Fyra Kurirhästar<BR>?Babben? Larsson/Fem Kurirhästar   <BR>?Adde? Malmberg/Fyra Kurirhästar<BR>André Wickström/Fem Kurirhästar<BR>Kulturens Hus<BR>Stora scenen<BR>Fredag 20/4-07 (första ­föreställningen)
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!