Stor glädje vid prisutdelning

Solen sken ikapp med pristagarna när Bengt Pohjanen delade ut priserna på trappan till Barents litteraturcenter. - Det här är ett Barentspris och en manifestation för kulturen i Barentsregionen, säger Bengt Pohjanen. Föra priset vidare Bengt Pohjanens stipendiefond inrättades för två år sedan efter hans 60-års kalas som genererade en större summa pengar. Då bestämde han sig för att föra priset vidare till någon som på ett förtjänstfullt sätt jobbar med att stärka meänkielis ställning, dessutom skulle en fond inrättas. Förra året delades de första priserna ut, i går var det dags igen. Årets litteraturpristagare heter Antti Tuuri och kommer från Österbotten, nu bor han i Molpe by i Korsnäs utanför Wasa. Han är född 1944 och inte okänd på författarhimlen, 1971 debuterade han som novellist och sedan dess har han skrivit femtio böcker. I Sverige är titlarna, En dag i Österbotten, Hem till Österbotten och Vinterkriget mest kända. 1985 tilldelades han även Nordiska rådets litteraturpris. Hans bok Hem till Österbotten har också filmatiserats i hemlandet. Tre huvudingredienser finns med i Antti Tuuris författarskap, liv, död och kärlek, enligt honom själv. Han gläds åt sitt pris som utgör 20.000 kronor, men det är inte pengarna han sätter främst. - Det är skrivandet som är viktigt. Men det är mycket roligt att få komma hit till Överkalix, säger han. Översatt Pohjanens texter 10.000 kronor fick författaren och journalisten Nikolaj Abramov från Sankt Petersburg ta emot. Han tillhör en minoritet som skriver på vepsiska, ett språk som i dag endast behärskas av 8.000 personer. Dessutom har han översatt en del av Bengt Pohjanens texter till sitt språk. Dagen till ära läste han en dikt från sin egen samling och presenterade även Anna Vasiljeva som framförde två sånger på minoritetsspråket. Utöver Ryssland och Finland fanns även Tornedalen representerat i utdelningen. Kultursekreteraren, Marita Mattson-Barsk från Övertorneå tilldelades den ärofulla titeln, Meän vanhiin, som hon nu ska bära ett år framåt. - Min livsglädje har alltid varit språket. 1977 fick jag möjligheten att återvända till Tornedalen och sedan dess har jag arbetat intensivt med att visa den norrbottniska och tornedalska litteraturen för andra. Att få återvända hem och få använda meänkieli är en stor heder, säger hon. Två män och en kvinna fick ta emot årets priser, förra året var det tvärtom. - Jag är noggrann med jämlikheten. Därför blev det så, säger Bengt Pohjanen. Förärad med blommor Men han hade ytterligare en dam att presentera och förära med blommor. Bildkonstnären, Pirkko Räntilä från Oulonsalo utanför Uleåborg, som just nu har en utställning vid Barents litteraturcenter. Dagen till ära ges också hennes första bok ut, Krigsbarn 4779. Den handlar om hennes tid som krigsbarn i Överkalix och den värme hon upplevde under en svår period. Boken är översatt av Bengt Pohjanen som öser lovord över Pirkko Räntiläs text. - Aldrig har Överkalix skildrats så vackert som i denna bok. Den innehåller inga bittra ord, vilket vore naturligt på grund av det som hände under kriget, men Pirkko Räntilä har plockat fram det vackra, texten berörde mig omedelbart, säger han.