En spelning med Bo Kaspers Orkester är allt som oftast en mycket korrekt historia.<BR>Man blir sällan överraskad, man vet vad man ska få och blir närmast irriterad om några mera omfattande justeringar äger rum.<BR>Sedan går man därifrån och känner sig som en lydig hund som varit ute på kvällspromenaden och kissat på exakt rätt lyktstolpe.<BR>Mats Schuberts keyboardkaskader ligger alltid helt rätt i scenrummet och luften. Ola Gustavssons extremt begåvade gitarrspel (han spelar oftast med gruppen men räknas inte som en fullvärdig medlem) tänder lyckoljus. Och om inte Bo Kasper Sundström själv skulle komma med sitt lätt hysteriska och svordomsspäckade mellansnack så skulle man nog (faktiskt) bli besviken.<BR>Fast det händer ju aldrig.<BR>Nu vandrade de fram genom stoppsignaler i karriären som När du klär av dej, Som ett ljus, Jag har svårt att säga nej, Det smartaste jag gjort, Du och jag, Sockerdricka och sprit, Allt ljus på mig och ytterligare någon handfull melodier.<BR>Stillsamt sväng. Om musiken ursprungligen hörde hemma i Piteå eller på Kuba spelade föga roll. Vid något tillfälle plockade Mats Schubert fram dragspelet och blev musettekänslig. Betraktelser över barn och om sprit.<BR>Publiken vid Södra hamn-scenen blundade kollektivt och drömde sig bort, någon annstans, till Bo Kaspers bossa- och salsatakter.<BR>Kommunalrådet Karl Petersen passerade förbi och konstaterade:<BR> ? Det verkar som om folk är glada i dag.<BR>Just så, ja.<BR> ? PDOL (Piteå dansar och ler) ? släng er i väggen.<BR>Tyckte Piteåsonen Bo Kasper själv.<BR>OK, då.<BR>
