Det vilar en lugn eftertänksamhet och elegant stilisering över Wolf Erlbruch bilderbok Anden, Döden och Tulpanen som vänder sig till läsare från sju år och uppåt. Egentligen ingen uttalad barnbok. Den vänder sig lika mycket till vuxna, ett signum som Erlbruch gjort sig känd för under sin karriär som illustratör och författare.
Inte alla hans böcker, men vissa, såsom Anden, Döden och Tulpanen berör även vuxna funderingar som i detta fall döden och meningen med livet.
För Anden har under tid känt sig betraktad och Döden konstaterar stilla: " Bra att du äntligen upptäckt mig". "Jag är Döden". Och sedan följer en tid, då Anden och Döden umgås och talar med varandra.
Anden värmer Döden efter en simtur i dammen, för Döden är trevlig, till och med mycket trevlig när Anden inte tänker på vem det egentligen är.
Bildspråket förstärker den stillhet och eftertänksamhet som slutligen får Anden att acceptera sin dödlighet. Känsliga, stiliserade illustrationer, närmast tablåer, där Anden och Döden liksom i en dans närmar sig varandra är stundom hjärtskärande ärliga. Och när sedan Anden slutligen ligger alldeles stilla finns inte plats för någon rädsla för det okända som väntar efter livet.
Den ömhet med vilken Döden skickar iväg Anden på sin sista resa är så underbart kärleksfull att man stilla konstaterar att det finns sorg, men det är en del av livet, liksom döden.
Wolf Erlbruch har vunnit flera priser för sina böcker, bland annat Deutscher Jugendliteraturpreis och H.C Andersen-priset för sina samlade verk. I Sverige har han kommit ut med sex bilderböcker.