Stilla dagar i Luleå

Söndagsmorgon och kalasets baksida visar upp sig. Solbelysta glasskärvor, matrester, pappersskräp, en unken dagen efter känsla som en fernissa över hela stan. De härligt kolorerade spyorna längs gatorna ser ut att ingå i någon sorts installation utförda av en grupp moderna konstnärer. Inne på kiosken står en upprörd äldre kvinna och berättar för den luttrade kioskägaren om pissnödiga medborgare i alla åldrar som använde hennes gård som toalett.
Går omkring bland skräpet och försöker hitta de lämpliga orden. En strof ur en gammal monolog med Lars Ekborg dyker upp ur minnet:
" Eländes elände har haft elände med elände"
Minns också en liten scen från natten mot lördagen. Ett gäng sjukvårdare plöjer sig fram mot väntande ambulanser, två nästan medvetslösa unga tjejer på bårarna. En sorglig syn och orden kalas och party fick en helt annan innebörd.
Men nu ska vi inte vara negativa. För de flesta var kalaset verkligen ett kalas och den som sökte fann många musikaliska oaser.
Jag sitter och dricker kaffe och hör hur städpatrullerna sätter igång och rensar gatorna. Det känns skönt att veta att samhället fungerar. På måndag morgon återgår allt till det vanliga. Kalasets efterskörd har städats undan och de rikt kolorerade spyorna är borttvättade.
Då blir det stilla dagar i Luleå igen och jag hoppas verkligen att tiden läker alla sår.
Att de där redlöst berusade tjejerna inte råkade allt för illa ut.