Lämningen efter Törefors masugn är en grönskande, övervuxen, tämligen oansenlig jordhög ovanpå det gamla fundamentet. Vore det inte för orienteringstavlan skulle man kunna gissa på vad som helst. Det mest iögonenfallande spåret efter en svunnen verksamhet är en stor, naken slagghög. Sedda i sitt rätta sammanhang blir lämningarna av intresse. Masugnen och dess korta drifttid bidrar i hög grad till förståelsen av Norrbottens industrihistoriska egenart, kanske rent av särart.<br>Den som undersökt detta närmare är Mattias Strand och han har presenterat resultatet i en licentiatavhandling vid Luleå tekniska universitet. Arbetet har titeln Törefors masugn 1875?1887. Om en masugns tillkomst och avveckling i en för järnhanteringen teknisk brytningstid. (Luleå 2005) De grundläggande frågor Strand ställt är varför överhuvudtaget denna masugn en gång anlades på denna plats och dessutom varför den avvecklades efter så kort tid. Svaret är att både tillkomst och nedläggning var rationella beslut utifrån såväl kort som långt perspektiv.<br>Planerna kom på skam<br>Kort sagt, entreprenörer och finansiärer räknade med att kunna mobilisera naturresurser (järnmalm och träkol), kapital och arbetskraft så att verksamheten skulle bli vinstgivande. Ny teknik beträffande transporter och produktion ingick bland förutsättningarna. Stigande tackjärnsefterfrågan skulle garantera avsättning. Planerna kom dock på skam. Både insats- och avsalumarknaderna förändrades. Kapitalet lockades av möjligheten att göra mer lukrativa satsningar på annat håll. Masugnen kom att avvecklas i förtid.<br>Moderniseringen av tillverkningen och den gamla brukserans död var de viktigaste ingredienserna i järnhanteringens klassiska industrialisering. Törefors masugn var det främsta och tidigaste exemplet för Norrbottens del av denna utveckling. Denna process fick dock aldrig fäste på bred front i länet. Även senare exempel som Altappens valsverk och Karlsviks järnverk på 1910- talet blev tillfälliga bloss som lyste upp, men snabbt slocknade. Alla dessa fall var förknippade med säregna omständigheter.<br>Norrbottens bidrag till den europeiska industrialiseringen inriktades istället mot storskalig naturresursexploatering och export. Törefors masugn kunde under lite andra betingelser ha blivit inkörsporten för Norrbotten till en annan typ av industriell utveckling. De långa linjerna från sent 1800- tal kom dock att i hög grad prägla länets industri under 1900- talet.<br>Mattias Strands undersökning är ett gott bidrag till förståelsen av hur förutsättningarna för Norrbottens 1900-talshistoria skapades. Förutom de stora linjerna som rörde den nya europeiska, senare globala, arbetsfördelningen behandlar avhandlingen intressanta detaljer om samtida produktionsvillkor i Törebygden. Töreforsundersökningen är tankeväckande för att den rör sig i gränslandet mellan det lyckade och det misslyckade. Den historiska analysens konstaterande om att det visserligen förelåg ?nödvändiga?, men ändå ?icke tillräckliga?, utvecklingsfaktorer, för kraftfull omvandling och förnyelse besannas.<br><br>
