Stereotypa slagskämpar

Hata Göteborg Filmstaden Regi och manus: Robert Lillhonga I rollerna: Andreas Karoliussen, Nikolaj Schröder, Alexander Stocks, Magnus Skog, med flera . Jag inleder recensionen av Hata Göteborg med ovanstående resonemang om Farväl Falkenberg. De är nämligen rätt lika varandra. Korrigering, förresten - inte bara rätt lika, utan väldigt lika varandra. Även i Robert Lillhongas film handlar det om unga män på väg ut i livet. Men saker och ting kommer hela tiden i vägen för dem, på deras annalkande möte med detta livet. Bland annat sådana omständigheter som att de måste hinna med att slåss i samband med fotbollsmatcher. Sånt är ju viktigt. Huliganism. Och får absolut inte glömmas bort. Filmen utspelar sig i Helsingborg och vrålas mestadels fram på en så oförfalskad skånska att mycket hade underlättats om textremsa också hade före- kommit. Några originalitets- aspekter ska vi inte heller direkt tala om. Vi möter och lär någorlunda känna ett kompisgäng i de övre tonåren, som helt domineras av den despotiske Jonas (Andreas Karoliussen) som naturligtvis släpar omkring på ett problemkomplex som förklarar varför han beter sig som han gör. Sedan finns där den slagsmålsbenägne Lukas, Svante som har damp och Johan, som aldrig vågar säga vad han egentligen tycker. Till denna dystra skara fogar sig oväntat Svantes kusin från Göteborg, den "görgoe" Isak som har ett så ledigt, chosefritt och helt enkelt "gött" beteende att det är ganska svårt att alls ta in att det finns killar som han. Jonas ser sin våldsdespotiska auktoritet hotad och slår vilt och desperat tillbaka med anklagelser om "bög-Isak" och annat. Men mot slutet verkar det ändå som om det trots allt kan vara vissa seriösa förändringar till det bättre på gång. Det är givetvis synd om Jonas. Och det här är inte särskilt originellt i vare sig Falkenberg eller Helsingborg. Det är lämpligare att säga att det är lika trubbigt både här som där, som så gott som över allt. Men det finns tydliga spår av gott hantverk i Hata Göteborg och i princip alla de medverkande ungdomarna är nervigt direkta och vitala (mycket vore också vunnet om man förstod lite mera av vad de säger). Det finns en fullständigt dråplig scen med grabbarna och en överkolerisk fotbollstränare, som är värd en biobiljett enbart den.Och han som gör rollen som Lukas heter Nic Schröder och det var han som hade en hit med den lättsamt plågsamma Hej, hej Monica. En upplysning som man inte klarar sig utan. Och någonstans mitt inne i händelseförloppets mer eller mindre monotona registrerande kommer jag på en sak som jag bara kan känna djup tacksamhet inför. En satans stor tur att det är länge sedan man var ung. Fast det är klart - det som är jävligt nu, var jävligt även då. Men kanske inte precis på exakt samma sätt. Jag är helt säker på att ni förstår vart jag vill komma. Till Falkenberg, Helsingborg och - vart som helst annars också.