Spelningen på Nalen i Stockholm är The Bear Quartets andra för i år. Den förra, på Trästockfestivalen i Skellefteå, var lågmäld och akustisk, den här är inte det. <br>Låtarna från senaste albumet Saturday Night, tolkas i våldsamma oljudskakofonier och volymen är på gränsen till outhärdlig. Men det menar jag inte som något negativt. Luleåbandet ger ett stenhårt och fokuserat intryck och inleder spelningen med strålande versioner av flera av de bästa låtarna från Saturday night, bland annat Loneliness abandons the lonely, Class trip (som Mattias Alkberg sjunger ackompanjerad av publikens handklapp) och Birds are singing deep with-in the greenery. Den sistnämnda är konsertens höjdpunkt. Låten bryts av i mitten och discjockeyn (skådespelerskan Alexandra Dahlström) spelar gamla The Bear Quartet-låten Blizzard i någon minut innan bandet sätter igång igen. Ett märkligt men effektivt grepp.<br>Kompromisslöshet och oförutsägbarhet är ord som har använts i varenda artikel som någonsin skrivits om The Bear Quartet så ingen hade förväntat sig en hitkavalkad, men det är ändå lite synd att de nästan uteslutande spelar Saturday Night-låtar. <br>Den enda låten som inte hämtas från senaste skivan är Tuna, där texten läses av Alexandra Dahlström. Det hade alltså varit roligt med en mer varierad låtlista. <br>Min andra invändning är att det under andra halvan stundtals blir lite långrandigt med oljudsmanglandet, de kunde ha hållit sig mer till själva låtarna. Men The Bear Quartet har aldrig strukit medhårs så varför skulle de börja nu? Konserten på Nalen visar hur som helst att de fortfarande är det mest vitala, intressanta och bästa popband som existerar i det här landet.<br>
