"Sten är en passion"

I flera månader har hon arbetat med tre jättelika skulpturer på gården utanför Konstnärernas kollektivverkstad på Kronan i Luleå. Det är Haparanda kommun som beställt verken för placering i bostadsområdet Marielund. En ovanlig satsning i dessa tider, men i Haparanda har kommunledningen under tre års tid satsat 2,5 miljoner kronor på inköp av offentliga konstverk och under hösten invigs flera av dem. Förutom Birgitta Linharts tre, Annasofia Måågs Droppen på bostadsområdet Vallen, Dan Lestanders När två blir en intill väg 99 och Anja Perssons Duvor på bord vid älvstranden. Utvald efter tävling
På gården ligger tre miniatyrer av de konstverk som nu tar form. - Tävlingsjuryn valde utifrån dessa små modeller, men för att förstå hur stor jag skulle göra varje skulptur besökte jag Marielund med en tumstock för att få en känsla för proportionerna. Där insåg jag att jag var tvungen att göra var och en väldigt stor för att de skulle komma till sin rätt, säger Birgitta Linhart som arbetat med sten i nio år. Den här gången har hon valt att bearbeta stenar som hon hittat i naturen, olika till färg och med stora skillnader i mönster. - Sten är ett mycket levande material och olika stenar har olika energi, vilket kan låta flummigt. Men faktum är att varje sten liksom reagerar på olika sätt när man börjar jobba med dem, det är fascinerande. Man kan aldrig skynda på en sten, man måste alltid anpassa sig till materialet. Dessutom orkar man inte arbeta hur långa dagar som helst, jobbet är så fysiskt slitsamt, en viktig erfarenhet för mig som är ganska snabb av mig, som gillar när det går undan. Stenar får mig att landa, att bli eftertänksam, säger Birgitta Linhart. Barn i olika åldrar
Storleken och tyngden på skulpturerna står i stark kontrast till motiven. De tre verken föreställer barn i olika åldrar och situationer och bär titlarna Bön, Dröm och Kram. - Jag ville ha skulpturerna rena, både till uttryck och som känsla. Ingenting som skymmer, armar som finns där men som lämnar ansiktet fritt. Jag vill fånga ett tillstånd, men också tillföra en dubbelhet - verken ska kunna tolkas på olika sätt, betraktarens eget känslouttryck ska avspeglas i skulpturerna, säger Birgitta Linhart, som blir lycklig av tanken på de barn som kommer att kunna klättra upp på hennes konstverk där de står på Marielund, långt ifrån varandra men i närheten av både skola och bostadshus. Sedan några år tillbaka ägnar Birgitta Linhart vinterhalvåret åt att skapa konst av is och snö i samarbete med sin man, den amerikanske konstnären Tim Linhart, som kom till Sverige för att arbeta som skulptör på ishotellet i Jukkasjärvi och senare under några år byggde isinstrument i samarbete med Musikhögskolan i Piteå. För första gången har de också samarbetat med utgångspunkt i Birgitta Linharts materialval. Kontrastrikt skapande
Även det kontrastrikt så det förslår - förgänglig is och evighetens stenar - och för Tim Linhart handlade det från början mest om att stå ut. - Men sedan växte upplevelsen och nu kan jag tänka mig att fortsätta, säger Tim Linhart och smeker varsamt över de linjer naturen och han själv ristat in i Dröm. I över 25 år har han arbetat i is och snö, alltsedan den gången han erbjöd sina tjänster i utbyte mot ett liftkort i Colorado. Sedan dess har det blivit tusentals skulpturer och senare också åtskilliga isinstrument. Inom kort reser paret till Colorado för att skapa en konserthall och dessutom instrument till en stor orkester - fioler, cellon, basar, trummor. - Men också gitarrer och instrument för country- och bluegrassmusik som är stort därborta, säger Tim Linhart, som gillar utmaningen i att göra något som andra anser vara omöjligt. Katedral i is
Första instrumentet han byggde exploderade under trycket av strängarna, men träning har givit resultat och drömmen är nu att skapa isinstrument för en hel symfoniorkester. - Isinstrument är en helt egen konstform som jag hoppas få kunna utveckla på ett och samma ställe under en längre tid. Ljudet från isinstrument liknar det från vanliga instrument, men skillnaden är att isinstrumentens ljud är så detaljrika, tonerna blir oerhört klara, nackhåren reser sig. På en glaciär i italienska alperna har han lämnat efter sig en tårformad katedral som mäter 22 meter från golv till tak och som har plats för 350 gäster. - Det är svårt att förstå byggen av det här slaget, de måste upplevas. Det är samma sak med instrumenten.