"Starka kvinnor är besvärliga"
Snart kommer hennes bok Kvinnans plats - Min bok om Alva Myrdal (Bonniers), en biografi men också en uppgörelse med arbetarrörelsens inställning till jämställdhet.
Har man en engagerad mamma som Yvonne Gröning, journalist och författare, sätter det sina spår.
- Mamma har alltid lyft fram kvinnorna och hon har länge pratat om att jag borde skriva om Alva. Dessutom känner hon Alvas dotter Kaj Fölster som tidigt lovade att hjälpa mig, säger Lotta Gröning.
För tre år blev hela makarna Myrdals gigantiska arkiv offentligt på Arbetarrörelsens arkiv och Lotta Gröning kunde börja sitt långa arbete med boken.
- Det handlar om miltals av material. De lämnade verkligen allting - kvitton från Apoteket, inköpslistor, skisser över hur de hade möblerat, kärleksbrev - allt! Trots att jag inte är ensam om att ha rotat runt i deras arkiv har vi ännu bara hunnit gå igenom en bråkdel, där finns så det räcker för alla, säger Lotta Gröning, som ofta har känt det som om hon snokat runt i en människas privatliv.
- Jag har skämts ibland för där finns väldigt privata saker. Kärleksbrev, erotiska brev, mycket personliga och intima berättelser.
Annan utgångspunkt
Lotta Grönings bok kommer bara några månader efter Yvonne Hirdmans Det tänkande hjärtat (Ordfront), som också handlar om Alva Myrdal. Men medan Yvonne Hirdman är forskare och endast utgår från arkivmaterial, skriver Lotta Gröning utifrån en annan utgångspunkt.
Från början skrev hon också på en biografi, men förläggaren Eva Bonnier tyckte annorlunda.
- Hon ville att jag skulle blanda in mig själv i boken, ta med mina tankar om arbetarrörelsens syn på jämställdhet. Så förutom att jag berättar om Alva Myrdals liv så blir min bok också på ett sätt ett inlägg i debatten.
Förutom allt arkivmaterial har Lotta Gröning också gjort många intervjuer, både med barnen Myrdal, med politiker och andra närstående.
- Jag skrev ett mejl till Jan Myrdal och sa att nu är jag också på gång att rota i deras liv. Trodde inte att han skulle vilja prata med mig, men han sa bara "kom!".
Bilderna av Alva Myrdal är många och motsägelsefulla. Ibland beskrivs hon som den iskalla socialingenjören, ibland som den varma socialpedagogen som satte barnen i centrum. Ofta har vi hört talas om henne som den dåliga modern som lämnade sina barn till förmån för sin egen karriär, däremellan som feministen som slogs för kvinnors rätt att kombinera familj och arbete. Och hur var det egentligen med jämställdheten mellan henne själv och maken Gunnar?
- Går man till arbetarrörelsen är bilden minst lika splittrad. När hon dog arrangerades det ett stort tåg genom Stockholm till hennes ära och hon framstod som arbetarrörelsens Grand Old Lady, men när jag började prata med folk om henne förstod jag att många inom rörelsen inte tålde henne.
Den bild som utmålades av Alva Myrdal stämde väl överens med andra bilder som tecknats av kvinnor som Lotta Gröning stött på under sitt liv. Insikten att starka kvinnor är besvärliga för arbetarrörelsen blev till slut en väg in till Alva Myrdal - inte ens hon var rumsren utan blev bortmanövrerad och hindrad från viktiga poster, skickades utomlands eller tonades ned i inrikespolitiken.
Offentligt förnedrad
- Socialdemokraternas starka män hade svårt för henne. Gunnar Sträng tålde henne inte, Tage Erlander blev stressad och uppjagad av hennes utspel, Gustav Möller gjorde allt för att stoppa henne och Arne Geijer förnedrade henne inte sällan offentligt.
- Först när hon var över 60 år fick hon en ministerpost, visserligen utan eget departement. Då kunde man helt enkelt inte längre gå förbi hennes internationella karriär, man var helt enkelt nödd och tvungen till att uppmärksamma henne fast man helst hade velat slippa.
Enligt Sten Andersson, som Lotta Gröning intervjuat i sin bok, var det främsta skälet till att herrarna i socialdemokratins ledning inte klarade av Alva Myrdal att hon hade svårt att följa med i den kollektiva partilojaliteten.
- Hon var helt enkelt för självständig och tittar man på andra starka kvinnor inom arbetarrörelsen så har de också råkat illa ut - se till exempel på Nancy Eriksson och Margareta Winberg, säger Lotta Gröning, som tycker att det är hög tid att uppmärksamma Alva Myrdal.
- Hon är fascinerande på många sätt, inte minst för att hon fortfarande är steget före oss. Redan på fyrtiotalet skrev hon ett brev till Erlander där hon påpekade att byråkratin inom socialförsäkringen gjorde att tjänstemännen främst såg till reglerna istället för till människorna, hon drev tidigt frågan om sex timmars arbetsdag för småbarnsföräldrar och som kyrkominister lade hon fram förslaget att kyrkan skulle skiljas från staten, något som Olof Palme inte ens vågade föreslå riksdagen. Hennes analyser i fredsfrågan håller än i dag. Ändå har hon inte fått särskilt mycket erkännande för sina förslag, det är gubbarna som har tagit åt sig äran för välfärdspolitiken.
Visserligen har det hänt en hel del med jämställdheten genom åren, anser Lotta Gröning, och nämner föräldraledighet, barnbidrag, kvinnojobb och varannan damernas som exempel. Men grundbulten till det ojämlika samhället finns fortfarande kvar.
- En minister som Ylva Johansson går ut och uppmanar kvinnorörelsens kvinnor att sluta klaga, vilket är ett slag i ansiktet på alla dem som kämpar för högre löner och förbättrade villkor. De kvinnor som står upp för att de behöver hjälp hemma för att de arbetar bespottas, samtidigt som socialdemokraternas kvinnoförbund går ut och säger att de lägger ner kravet på sex timmars arbetsdag. Lägg ner Kvinnoförbundet i stället, säger jag!
Rörde om i grytan
- Alva Myrdal var helt enkelt en person som stack ut och rörde om i grytan. Hon bestämde sig för att klara allt och fick betala ett högt pris för det. På 40-talet lämnade hon sina barn för att resa med Gunnar till USA. Det knäckte henne och tog bort innerligheten i äktenskapet. Bilden av henne framstår som mycket blandad, men man kan aldrig bortse från tidsandan i det samhälle hon levde i. Och när det gäller makarna Myrdals kärleksrelation kommer jag fram till helt andra slutsatser än Yvonne Hirdman och Kerstin Vinterhed - jag tror inte att det handlade om århundradets kärlekssaga. Jag tror tvärtom att Alva Myrdal var både trött och ibland rädd för Gunnar Myrdal. Däremot var de en institution och intellektuellt hade de utbyte av varandra hela livet.
Så jobbar vi med nyheter