Stark debut om Finlands historia

”Maria tog kniven och tråden men tvekade ett ögonblick inför rummets ödslighet. Hon tyckte att de små händerna sträcktes mot henne.”

Tre generationer. Tommi Kinnunen bjuder på en stark debut om tre starka kvinnor under tre generationer med start 1895, menar Kurirens recensent Sven Nyberg.

Tre generationer. Tommi Kinnunen bjuder på en stark debut om tre starka kvinnor under tre generationer med start 1895, menar Kurirens recensent Sven Nyberg.

Foto: Kirstian Tervo / WSOY

Kultur och Nöje2016-02-10 11:30

Maria är en ung barnmorska som bor i en by i nordöstra Finland. Hon ställs inför den hemska uppgiften att med kniven försöka befria en stackars barnaföderska från sitt döda barn. Året är 1895.

Med denna fruktansvärda beskrivning av vad Maria tvingas göra börjar Tommi Kinnunen sin prisbelönta debutroman Neljäntienristeys. Boken har översatts till flera språk och har nu kommit ut på svenska med titeln Där vägarna möts.

Läsaren får följa de tre starka kvinnorna Maria, hennes dotter Lahja och Lahjas svärdotter Kaarina som är huvudpersoner i varsin del av boken. Sista delen handlar om Lahjas man, den olycklige Onni, vars homosexualitet drar vanära över familjen och slutar med katastrof.

Dessa starka kvinnor från tre generationer måste kämpa för att härda ut i byasamhället, där kvinnan av tradition är underordnad mannen, och där en sträng religiositet kräver underkastelse.

Maria lever ensam med sin dotter, hennes älskade apotekare är död. Hon kan inte tänka sig en ny man, som ska mästra henne både dag och natt och gå två steg före henne på byvägen, som det anstår en god kristen.

Även dottern Lahja är en självständig och självförsörjande kvinna som arbetar i sin fotoateljé. Även hon föder ett ”oäkta” barn innan hon gifter sig med den duktige och arbetsamme snickaren Onni. Han får medaljer för sin tapperhet i kriget mot ryssarna, han plågas av sitt dubbelliv, men han har bättre hand med sina barn än Lahja. Hon utvecklas så småningom till en besvärlig och dominant svärmor för Kaarina.

Berättelsen gör nedslag vid olika symboliska fiktiva adresser, som ”Skygglappegränd 1895”, ”Bivackgränden 1946” ”Rådvillevägen 1953”. Berättandet är rapsodiskt men när man lagt färdigt pusslet, får man en helhetsbild av Finlands 1900-talshistoria från ett glesbygdsperspektiv.

Kinnunen är en omsorgsfull berättare och skildrar realistiskt scener från såväl förlossningar som från krigets vedervärdigheter och från Onnis hemliga möten med andra män. Men läsaren får också ta del av vardagslivets trivialiteter: ”Svärmor tar en smörgås men lägger osten och korven tillbaka på tallrikskanten och behåller bara gurkskivorna. Tuomas sörplar från sin mugg medan Tapio sätter ifrån sig smörgåsen på bordet och Minna slår sig ned på golvet bredvid farmor”.

Där vägarna möts är en originell och stark debut som förtjänar att få många läsare även i Sverige. Kinnunen har redan en ny roman på gång.

Litteratur

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!