Ständigt aktuellt flyktingdrama
På Tornedalsteatern färdas man mellan ytterligheter. I somras regisserade teaterchefen Ulf Fembro Bengt Pohjanens och Kaj Chydenius Krigsoperan på en scen stor som en fotbollsplan. När teatern nu griper sig an pjäsen Kainos sång är spelplatsen betydligt mindre - två gånger tre meter.
KAINO OCH HENNES BRÖDER. Mervi Jaako spelar Kaino i Tornedalsteaterns uppsättning av pjäsen Kainos sång som har premiär i Pajala i veckan. Hennes två bröder är dockor, skapade av Mary Calla.
Foto:
Kainos sång bygger på Kaino Svenssons egen berättelse som dramatiserades för scen av Urban Lindh. Som liten flicka tvingades hon fly undan kriget i Karelen och kom som krigsbarn till Sverige tillsammans med sina två små bröder. Pjäsen sattes ursprungligen upp av Rajateatern i Härnösand där Eva Granath-Wigardt skrev musiken. Många har sedan dess spelat Kainos sång - Ulla Lyttkens regisserade föreställningen för Norrbottensteatern 1996. - Det är en stark pjäs som passar oss väldigt bra, inte minst eftersom den innehåller två språk - svenska och finska. Som många andra krigsbarn glömmer Kaino till slut bort sitt modersmål, vilket gör tillvaron väldigt komplicerad, säger Ulf Fembro. Dockor
Rollen som Kaino spelas av Mervi Jaako vars flerspråkighet kommer väl till pass. - Kaino är kanske hennes livs roll. I hennes familj finns en liknande berättelse, Mervis mormor kom som flykting från Norge under kriget. De små bröderna gestaltas av två dockor skapade av Tornedalsteaterns Mary Calla, medan Markus Forsberg spelar flera av de personer syskonen möter. Musiker är Janine Höhne. Efter premiären i de egna lokalerna i Pajala följer en skolturné i Tornedalen. - Eftersom kommunerna här uppe är medfinansiärer i Tornedalsteatern tar vi inga avgifter för våra skolföreställningar, enda undantaget är Kiruna, säger Ulf Fembro, som bara kan konstatera att de regionala och nationella anslagen till Tornedalsteatern inte räknats upp på många år. Ingen uppräkning
- Vi får fortfarande samma summa från landstinget som för tio år sedan och samma sak gäller våra statliga pengar. Kulturrådet har inte räknat upp sitt anslag på sex år. Det innebär i praktiken att vi får allt mindre pengar att röra oss med, samtidigt som många beslutsfattare säger sig tycka att vi är så viktiga. Men fortsätter det så här har vi snart inte råd att genomföra några projekt överhuvudtaget och då behövs det ju inte heller någon teaterchef. Under våren kommer Tornedalsteatern att sätta upp ytterligare en pjäs, däremot blir det ingen sommarteater. - De senaste somrarna har varit tuffa, först med Laestadiusoperan och senast med Krigsoperan. Därför ska vi ta det lugnare i sommar och stötta Meänmaan teatteri som sätter upp Ronja Rövardotter i ett gränsöverskridande projekt som innebär föreställningar både på Luppioberget i Sverige och på Aavasaksa i Finland.
Så jobbar vi med nyheter