Carina Henriksson har regisserat Tornedalsteaterns nya pjäs Kvinnornas Decamerone som har premiär i morgon, lördag.
– Det är angelägna ämnen både då och nu, om kärlek, svek, uppbrott. Brutala övergrepp och kvinnor som svikits av sina män, familjer och syskon, säger hon.
Men i det mest tragiska och svarta behövs humor, och det finns det också i pjäsen, säger hon.
– Det är en otroligt stark berättelse och det är viktigt att lyfta de här frågorna. Det är inget som har förändrats sedan boken skrevs.
Historien utspelar sig i nutid, dåtid och drömtid. Kvinnorna berättar tre historier var på tre olika teman: första kärleken, sex i löjliga situationer och övergrepp.
På pressvisningen får vi se hur Ida Nordmark Haapalas Natasja med tårar i ögonen övertalas att skriva ett brev till sin älskade Amiran där hon hånar honom och talar om för honom hur lite han är värd.
Regina Veräjäs Albina gestaltar hur hon som barn får lektioner i konståkning och brutalt får ”ligamentsmassage” av tränaren. Hon skriker sin ångest på meänkieli, med enstaka svenska ord inflikade.
Tornedalsteatern framför sina pjäser på två språk.
Tre av de sex på scenen är debutanter: Sanne Kangas, Ida Nordmark Haapala och Anna Kumpula Kostet.
Anna Kumpula Kostet är verksamhetsledare på teatern.
Att alla medarbetare ska prova på något annat än det de gör i vanliga fall är en medveten strategi för att utveckla personalen.
– För mig är det att känna till den glädje och de problem som man möter när man sätter upp en föreställning som den här med både amatörer och professionella. Och det är lärorikt att prova på andra roller än de man har vanligen, och intressant för min egen del att se om jag kan ta regi, säger hon.
Kan du det?
–Jag hoppas det. När jag går från här till där så är det Carina som är chef. Jag är ju van att stå och föreläsa och bestämma, det har varit en utmaning att lägga mig själv i händerna på Carina och medspelarna.
– Jag har ju varit med lite i spex i tonåren och lite sommarteater, men det här blir verkligen en debut i organiserad form, säger hon.
Blir det någon fortsättning?
– Kanske det blir mer i framtiden. Det har varit roligt, men är väldigt tidskrävande, det andra uppdraget jag har blir lidande. Men det har absolut varit värt tiden för att få se den andra sidan.
– Och för mig personligen har det varit utmanande att gå in i en roll. Valentina som jag spelar, är känslokall och har en stark integritet, men fasaden spricker under resans gång.
Ida Nordmark Haapala berättar hur det känns att stå på scenen för första gången för publik:
–Jag har en otrolig scenskräck och var väldigt nervös, men det gick bra. Det har varit oväntat positivt, man växer så otroligt som person av att våga stå på scen.
Hon trodde att det skulle vara svårast att lära sig texten, men det har gått bra.
– Att memorera texten kommer naturligt. Det som är svårast är att kunna leverera texten så att det låter trovärdigt, säger hon.
22-åriga Sanne Kangas har vuxit upp med Tornedalsteatern, eftersom hennes föräldrar var aktiva, men det här är första gången hon själv står på scenen.
– Jag var jättenervös och skakade. Men det gav energi, det kändes att det jag ville visa gick fram.
När hon läste manuset kände hon samhörighet med Zina, den roll som hon spelar.
– Ska jag vara med så ska jag ha en roll som jag känner mig säker i, säger hon.
Tidigare har hon arbetat bakom scenen som kostymör. Att hon tar steget ut på scenen just nu beror på att hon har börjat utmana sig själv.
– Det är lite som att jag vill gå utanför min låda, säger hon.