Han verkar lite trött, Jens Wennberg. Eller så är det bara kontrasten till vad en förväntar sig av någon som ska trycka ur sig en låt var fjärde vecka. Utan att vara färdig med fler än ett par stycken. Vi sitter högst upp på Mat&prat och Jens tar av sig mössan.
– Äh, det blir vad det blir. Det kan vara svårt att gnugga på till ett album. Nu blir det lättare att hålla ett jämnt flöde.
I slutet av januari släppte han Brick by brick, ett countrydoftande, ganska sävligt stycke som producerats av Luleåfödde Stefan Sundström. På bas hörs Daniel Böckerman (The Groovies) och bakom trummorna sitter Patrik Heikinpieti (Mando Diao). Efter år i bandkonstellationer som A sonic sound session, är Jens sedan 2006 oftast själv på scenen – något som i början var mer läskigt än kul.
– Det är klart att det är roligare att spela i band. Men det är svårt att få ihop det. Det är enklare nu.
Ja, när de gamla banden hade problem med att hinna få till nytt material, har Jens i egen regi producerat desto mer. 2007 släppte han EP:n Welcome to 1984, följt av Music not approved by the government of Sweden 2008. Två år senare var han klar med sitt första fullängdsalbum, Number 3, och knåpade däremellan ihop en egen USA-turné.
Hur kom du på att du ville släppa en låt i månaden?
– Folk lyssnar ju ändå bara på en låt.
– Jag såg det ganska tydligt när de tidigare skivorna låg på listor. Den första låten har betydligt fler lyssningar än de andra. Och så är det ju, varje gång du släpper något nytt, får du förhoppningsvis en ny lyssnare. Sedan är man ju aktuell hela året också.
Än så länge finns fem låtar färdiga. Nästa på tur – som alltså släpps idag – är No regrets.
– Det är också en ganska lugn låt. Den handlar om dagen efter-ångest. Kort och gott, skrattar Jens.
Finns det någon röd tråd låtarna emellan?
– Ja, jo. De låter alla som... mig. Så det är väl den röda tråden. Det är i alla fall ingen risk att det blir spretigt. Men det blir också lite vad det blir.
Oavsett det gäller månatliga släpp eller produktion till ett helt album, säger Jens att det är irriterande att ha låtarna på hög. Då väntar han hellre med att spela in dem. Under mars månad ska han dock spela in ett par låtar till, och i alla fall en kort stund låta dem marineras innan de ges ut. En efter en.
Var hämtar du din inspiration?
– Oftast spelar jag bara, hittar en refräng eller en vers. Som jag sedan kan pussla ihop med något annat jag kommit på, säger Jens och fortsätter:
– Men jag sätter mig aldrig ned och tänker: Nu ska jag skriva. Det bara kommer. Lite när som helst. Till exempel när man kokar makaroner.