Stämmor i perfekt balans

Den väntande publikens småprat tystades av domkyrkoklockorna och strax ljöd Alta Trinita Beata. Denna vackra 1400-talshymn sjungs ofta i Luleådomen. Den fyrstämmiga musiken tillsammans med den ljuvliga italienskan slog direkt an känsla av högtidlighet. Luleå Kammarkör bjöd i huvudsak på musik från romantiken, men också renässans- och nutida kompositioner. Kören visade upp en homogen körklang som blev som allra finast just i de romantiska styckena. Balansen mellan stämmorna var där i det närmaste perfekt; vacker höjd i sopran och tenor och mycket värme och "kropp" i alt och bas. De skira stycken som kräver stor exakthet i dynamiken, till exempel Pingst (O Lindberg) och Kung Liljekonvalje (D. Vikander) gjordes med fantastisk känslighet. Det tyder på god kördiciplin och därtill lyhördhet hos varje enskild korist. Det fanns tillfällen där fokuseringen var något sämre vilket märktes främst i rytmisk diskrepans mellan stämmorna, men i huvudsak var körens koncentration väl riktad mot dirigent Monica Wasberg med strålande resultat. Rondo Laponica (G Hahn) har kammarkören famfört förut men är varje gång lika fantastisk. Sången om sjön Rautasjaure, om Gåddesbahakte (Trolltrummeberget) och om renarnas vandring framfördes starkt och levande. I två folkliga stycken, norska Gjendines båd’nlåt och svenska Kristallen den fina, sjöngs så vackert att håren reste sig på ännu vinterbleka armar. När den senare sjöngs hade kören spridit ut sig stämvis i kyrkolokalens fyra hörn vilket ytterligare adderade till upplevelsen. Koralen O Kriste du som ljuset är smög sig via altstämman in i den gamla fokvisan och därefter följde Marcus Wargh’s orgelimprovisation över samma visa; mjukt och sprött som finaste kristall. Marcus Wargh spelade även Otto Olsson’s Preludium och Fuga i diss-moll. Preludiets vackra melodiska tema doftade svensk sommar och fugan var kraftfull och energisk. Marcus Warghs orgelspel är helgjutet. Han spelar inte musik på orgel. Han är i musiken tillsammans med orgeln, han andas och lever med orgeln. Konserten avslutades med musik av Felix Mendelsson, där körmedlemmen Eva Julin gjorde ett fint och stabilt sopransolo. Det var dock till nackdel för framförandet att hon placerats bakom kören. Det är vetenskapligt bevisat att man mår bra av att sjunga i kör. Det kan nog göras troligt att effekten av att lyssa på körsång är den samma. Det är något särskilt med många röster som tillsammans blir ett instrument. Det ger en bild av hur vi människor kan åstadkomma fantastiska saker när vi samarbetar, är lyhörda och har gemensamma mål.