Stående ovationer till försenad nyårskonsert

Jag kan inte nog upprepa hur roligt och gemytligt det känns varje gång jag går in i Kulturens hus. Tre veckors invigningsprogram är tillända i och med denna sena söndag kväll. En kväll där man verkligen kunde ta på de känslor av förväntan som genomsyrade atmosfären i publikhavet innan insläppet. Inte så konstigt med tanke på att det skulle bjudas på musik ur den årliga nyårskonserten från Wien. Två föreställningar gavs - båda utsålda.
Tioårsjubilerande Schönbrunns Slottsensemble är en orkester som består av namnkunniga musiker från olika orkestrar i Wien. Alltså musiker av yppersta klass. Efter en gemytlig presentation från arrangörshåll drog orkestern raskt igång med den frejdiga polkan Bahn frei av Eduard Strauss för att sedan hålla tempot uppe i den förnämliga valsen Accelerationen av Johann Strauss. Vilken öppning på denna kväll!
Sedan fick vi prov på sopranen Agneta Eichenholz oerhört vackra stämma i bland annat den alltid lika fina Viljalied ur operetten Den glada änkan av Franz Léhar. Georg Lehner lät sin välljudande barytonstämma fylla lokalen i den fina Couplet der Adele: Spiel ich die Unschuld vom Lande. Vi fick höra fler förnämliga sånginsatser under kvällen.
Den kvinnliga dansösen, Eva Moza, låg febersjuk och hennes partner Michael Moza deltog tyvärr inte heller denna kväll. De dansinslag som vi fick se framfördes av de fem barn och ungdomar som också ingår i ensemblen. Alla fem skötte sina uppgifter med den äran och dansade sina nummer med glöd och fin scennärvaro, vilket visades bland annat i den raska polkan Auf Ferienreisen av Johann Strauss.
Orkestern spelade oerhört tight både själva och i samspel med Eichenholz och Lehner. Dirigent Mancusi dirigerade med säker hand sina musiker och visade, förutom skådespelartalanger och humoristiska inslag, vilken skicklig kompositör han är. Det fick vi höra prov på i en vackert böljande vals.
Valsernas vals, An der schönen blauen Donau, blev sista numret denna kväll. Under de inledande tongångarna applåderade publiken precis som det brukar vara under nyårskonserterna från Wien. Stående ovationer blev det och undertecknad och den övriga publiken älskade verkligen det som vi fick höra och se i kväll. En kväll som bjöd på glad och stor musik.
Det här var den sista konserten på denna turné, och det blev blomutdelning och hyllningar även till tekniker och busschauffören.
Den sistnämnde hade rattat runt denna ensemble i 700 mil denna turné. Vi fick extranummer i form av Radetzkymarschen där vi fick klappa händerna, precis som i TV, under ledning av dirigent Mancuso. Stående ovationer igen och så fick vi fler extranummer, bland annat ett stycke som heter Skagenröra, komponerat av Mancuso, som beskriver hur han kände sig när han hade ätit för mycket av denna rätt. En nöjd äldre dam bredvid mig kommenterade kvällen med orden; Inte tror man att man är i Luleå en sådan här kväll. Det sammanfattar nog vad de flesta kände i kväll. Vi fick veta att Schönbrunns Slottsensemble kommer tillbaka till Kulturens hus i början av nästa år.
Som summering på denna kväll kan jag bara säga från hjärtat: Välkomna tillbaka!