Inspirerad av Pierre Augustin Caron de Beaumarchais revolutionära pjäs Figaros bröllop skrev Mozart musiken på sex veckor. Ett oemotståndligt vackert fyrverkeri av ljus, mörker, lätthet, kompexitet och framfört fullödat av Norrlandsoperans symfoniorkester och dirigenten Tobias Ringborg trampar man, stundtals, gärna takten, precis som på den värsta rock-konsert.
När ridån går upp för Norrlandsoperans uppsättning av Figaros bröllop drabbas man direkt av en nyfiken känsla. I ett badkar, med ryggen vänd mot oss, sitter greven och plaskar, samtidigt som han har koll på sina undersåtar via en skärm i fonden. När han ställer sig upp får vi se hans nakna bakdel innan han sveper in sig i en ljus, fluffig badrock fjärran från maskulinitet.
Figaros bröllop utspelas under ett kaosartat dygn i grevparet Almavias villa någonstans i Europa. I Norrlandsoperans uppsättning sker allt inomhus i en bunkerliknande, futuristisk lokal. Ett bröllop mellan Figaro och Susanna ska snart hållas men frågan är om detta någonsin kommer att äga rum. För Greven, som är intresserad av Susanna, använder sin makt för att förhindra bröllopet och överraskningar och kärleksförvecklingar avlöser varandra på löpande band.
Men Figaro och Susanna tar upp kampen med den maktlystne och sexhungrige greven och rättvisa, empati och äkta kärlek leder tillslut till happy end. Rollen som Figaro görs av Linus Börjesson som imponerar med stor scennärvaro och elegant baryton. Övertygar i rollen som Susanna gör även Mariann Fjeld-Solberg som medverkar på scenen nästan hela tiden. Med glimten i ögat står hon upp för sig själv och säger ifrån. Tillsammans klingar Figaro och Susanna med stor värme som smälter den mest hårdnackade. Mariann Fjeld-Solberg har gjort rollen som Susanna tidigare bland annat på Matteifestivalen i Luleå 2011.
Kristina Hansson, i rollen som den deprimerade och bedragna grevinnan framför, andlöst vackert, sin speciella aria med fokus på förlorad kärlek. Och när Susanna Levonen plötsligt intar salongen för att närgånget och med kraftfull, dramatisk sopran framföra Marcellinas aria om männens svagheter då går föreställningen på högvarv och man skrattar hejdlöst.
Tyvärr har dock Norrlandsoperans uppsättning av Figaros bröllop problem med trovärdigheten hos sin greve Almaviva som görs av Carl Ackerfeld. För denne maktfullkomlige, sexhungrige man är alltför blodfattig och stel även om rösten klingar välljudande. Det faktum att det sällan bränner till i uttrycket gör att uppsättningen haltar.
Att Norrlandsoperan förflyttar Figaros bröllop från 1700-talet till år 2068 fungerar dock då frågor om maktförhållanden, kärlek och demokrati alltid kommer att vara aktuella. Tanken att den grevliga makten inte handlar om pengar utan om att ha full kontroll över vattenrättigheter och växtlighet år 2068 och vad som händer med människorna då, betonas tyvärr inte tillräckligt. För är man inte, innan ridån går upp, insatt i uppsättningens vatten- och miljötema så är det tyvärr lätt att detta passerar obemärkt förbi.