Språklig duell mellan vuxen och barn

På fredag blir det premiär på något som beskrivs som "en tillskruvad komedi för tuffa kvinnor och män från 13 år" och som efter tre veckor i Kiruna kommer att gå på turné. I tant Blommas hemtrevnad ingår massor av pelargoner och ännu fler gosedjur i de mest fantastiska färger och former i en scenbild som skapats av scenografen Britta Marakatt-Labba i nära samarbete med regissören Lillemor Mauritzdotter Nylén, koreografen Jeanette Langert och rekvisitören Aino Hivand. På tant Blommas väggar hänger en sameinspirerad tantklänning och dessutom en liten kolt, för i Samiska teaterns uppsättning kommer tanten från Soppero och lilla bebisen Gugge talar för det mesta samiska. Särskilt när han blir arg och vill reta sin dagmamma tant Blomma - hon är nämligen inte särskilt haj på samiska. Annars är det mesta sig likt i Kristina Lugns pjäs som hade sin urpremiär på Dramaten 1993 med Thorsten Flinck i rollen som tant Blomma. Både hon och bebisen Gugge är övergivna. Tanten av livet och drömmarna, bebisen av sin mamma som fastnat någonstans på vägen. Gugge längtar efter mamma och pommes frites. Tant Blomma efter att stå brud i sin barndoms kyrka. Allt uttryckt i en konversation som bara kan komma från just Kristina Lugn. Frågan är bara vad en pjäs som Tant Blomma har på en samisk teater att göra? -För det första är det en bra pjäs, med en helt suverän text som är politisk rakt av. Inte minst genom att den vrider och vänder på könsroller, vad man får och inte får och vad man förväntas göra och inte göra utifrån sina givna roller, säger regissören Lillemor Mauritzdotter Nylén, teaterchef sedan snart sex år tillbaka. Egentligen skulle hon ha slutat förra året, då hennes förordnande gick ut. En ny teaterchef anställdes också, men påbörjade aldrig arbetet av personliga skäl. Nu stannar Lillemor Mauritzdotter Nylén kvar i Kiruna till sommaren, då ska en ny chef enligt planerna ta vid. Rekryteringen pågår. Blandar samiska och svenska
Tre pjäser har Samiska teatern på sin repertoar för närvarande. I mars avslutar man en lyckad Norgeturné med nyuppsättningen av Neida Julia, Strindbergs Fröken Julie, med några föreställningar i Umeå. Fortfarande spelar man pjäsen Tro, hopp och kärlek för låg- och mellanstadiet, en föreställning som bygger på texter skrivna av barn i Sapmi. Precis som i Neida Julia, där herrskapsfröken talar samiska medan Jean och Kristin talar svenska, blandar man också i Tant Blomma samiska och svenska. - Det beror dels på att inte alla samer talar samiska i dag, men också på en förvissning om att språk är identitet. I Tant Blomma får barnet bli den som talar samiska som här också blir ett språk som han kan använda för att utesluta tant Blomma, inte minst när han vill ge tillbaka eller reta henne, säger Lillemor Mauritzdotter Nylén. Nyligen firades 15-årsjubileum och i den gamla gymnastiksalen på Östermalmsskolan som sedan några år tillbaka är institutionens hem finns numera en ändamålsenlig scen och upprustade administrationslokaler. Nio personer ingår i Samiska teaterns grundbesättning, av dem är två skådespelare - Elisabeth Heilmann Blind och Toivo Lukkari. Till varje produktion anställs det därför nästan alltid skådespelare på så kallat pjäskontrakt. För Björn Johansson, skådespelare uppvuxen i Gävle, innebär rollen som tant Blomma att han nu fått lära sig tala lite samiska. -Som tant Blomma har jag bara några repliker på samiska, för Toivo som bebisen är det tvärtom, säger Björn Johansson. Text som utmanar
För honom är inte problemet i första hand att byta språk, sina samiska repliker har han vant sig vid. Däremot bjuder Kristina Lugns text i sin helhet på utmaningar. -Kristina Lugn är ju också poet och i det här manuset skriver hon inte bara poetiskt utan också så att nästan varje ny mening innebär ett nytt spår, en ny vändpunkt. Dessutom vänder hon på vedertagna begrepp, bryter av språket, skapar nya betydelser, så det finns en hel del att jobba med där för en skådespelare, säger Björn Johansson, som beskriver pjäsen som en tragisk komedi. -Den är nattsvart och det blir bara värre. Samtidigt som det hela är väldigt roligt, jag tycker mycket om den. Thomas Marainen har översatt Kristina Lugn till samiska och på Samiska teatern har man också låtit behålla föreskrivna slagnummer som exempelvis Hep Stars Mot okänt land, New York, New York och Lambeth Walk. Men medan originaluppsättningens tant Blomma tittade på Rederiet på TV, ser Samiska teaterns tant Blomma på Frufritt. -Nog har det hänt att jag under mina år på Samiska teatern fått kritik för att jag själv inte talar samiska och för att vi ibland använder både samiska och svenska i våra föreställningar. Men verkligheten innehåller många talade språk idag och teatern dessutom en hel mängd andra slags språk. Med teaterns hjälp kan man bryta många barriärer och i Tant Blomma ställs viktiga frågor som skär genom alla kulturer. Bland annat frågar pjäsen oss om vi verkligen tillåts vara den man är - i sina drömmar, i sin kultur, med sin bakgrund och sitt sociala arv, säger Lillemor Mauritzdotter Nylén.