Spexigt värre i djungeln

Det 17:e Lulespexet från de studerande på Luleå tekniska universitet koncentrerar sig på sökandet efter den elusive 1800-talspredikanten och upptäcksresanden David Livingstone, som var försvunnen ett flertal år under sitt aldrig avslutade sökande efter Nilens källor. Journalisten Henry Morton Stanley sändes ut för att söka rätt på honom och höll på med det i några år (på den tiden fick fältuppdragen ta den tid de tog), innan han äntligen lyckades lokalisera honom och raskt närmade sig med de säkerligen i efterhand konstruerade orden: - Mr. Livingstone, I Presume? I föreliggande Lulespex berättas naturligtvis den helt och hållet sanna och tidigare relativt okända historien om hur allt detta egentligen gick till. Via fyndiga rimmade tal-texter, ännu fyndigare sång-texter, extremt duktiga musiker, entusiastiskt tindrade medverkande på scenen, referenser till diverse TV-serier och i sammanhanget en stabilt stödjande publik som troget insisterande ropade OMSTART! så ofta att det nästan blev tjatigt, spexade man sig ihärdigt fram genom djungeln. Ibland blir det (nästan med nödvändighet) lite väl mycket studentikost, men vid andra tillfällen är det liksom bara liansnubblande roligt av sig själv. Alternativ historieskrivning av nöjsamt slag, helt enkelt. Förresten är ju allting helt och hållet jättesant. Det visste ni väl?