Spelet kan börja - på hemmaplan

Ny platta men soundet är detsamma. Luleåbandet Machinae supremacy har inga planer på att överge sitt mikrochip.

Machinae supremacy. Det vill säga Robert Stjärnström och Niklas Karvonen.

Machinae supremacy. Det vill säga Robert Stjärnström och Niklas Karvonen.

Foto: Andreas Wälitalo

Kultur och Nöje2012-11-16 06:00

Och gör dessutom musik till legendariska spelet The great Giana sisters.
Ikväll spelar de på hemmaplan – lite mer spända än brukligt.
Nej, det tillhör inte vanligheten längre att Machinae supremacy ställer sig på någon av stans – eller länets – scener. Sedan starten 2000 har de hunnit turnera Europa runt med sin SID metal och dessutom bokstavligen tryckt ur sig en mängd material. Senaste plattan, Rise of a digital nation, släpptes för ganska precis en månad sedan och ikväll är det alltså dags för releasfest och spelning. På hemmaplan.
– Det är lite som att spela guitar hero hemma i vardagsrummet, skrattar Robert Stjärnström.
– Nä, haha, men det är annorlunda när man känner folk i publiken. Nästan lite jobbigt. Man kommer närmare kommentarerna. Jag kommer säkert får höra: Fan, vad fula byxor du hade igår på scenen Robban.
Vi sitter på ett av stans största fik. Både Robert och Niklas Karvonen ser fram emot spelningen – och att få börja spela de nya låtarna. 
Hur låter nya plattan?
R.S: – Jag är frestad att säga more or less the same. Men det är bättre ljud. Förr var det mer gnetigare ljud. Lite som tuggummi. Men den här plattan är varmare. Och egentligen den simplaste skivan.
N.K: – Den är mer rakt på. Vi har inte funderat lika mycket. Vi har bara gjort. Och det har känts rätt.
Ni har släppt skivor vartannat år sedan 2004 – vadan denna produktivitet?
R.S: – Egentligen vill vi ju göra ännu mer musik. Inte bara vartannat år. Vi har inga inspirationsproblem. Det som sätter stopp är våra day jobs. Vi hade lätt kunnat sitta nio timmar om dagen med det här.
Vad hindrar er?
R.S: – Feghet. Bland annat. Vi snackade lite med Children of Bodom (som de spelade förband åt under The ugly world tour 2011, reds. amn.). De har gjort det här hela tiden. De kan inget annat. Vi har ju byggt upp vanliga karriärer. Så vi försöker ta det så långt det går utan att släppa det.
N.K: – Men det kanske börjar bli dags att skruva bort stödhjulen.
R.S: – Ja, Svenssonlivet finns ju kvar. Vi kommer att hamna där. 
När då?
N.K: – Ja, det är den där osäkerhetsfaktorn. Det är siffror det handlar om. Vi måste kunna försörja oss. Men rent krasst – vi räknar på det. Just nu lägger vi alla pengar som kommer in på bandet. På prylar. Vi ligger på en toppnivå rent teknologiskt.
Aporpå teknik, SID metal – hur kommer det sig?
R.S: – Jag kom över en SID station ninja från det svenska företaget Elektron. En riktig raritet idag. Och började göra musik på den. Det var som en magisk grej det där, när det kom. En kväll kom Jonne (bandets gitarrist) över med gitarr och förstärkare. Han spelade ett metalackord och jag på min SID. Vi bara kollade på varandra och wooooow. Fan vad rätt det kändes.
Går ni mer mot eller från detta idag?
R.S: – En del säger att vi går ifrån det. Men vi håller inte med. Det är egentligen bara mer finess nu. Inte lika mycket in your face. Och de som tycker att vi går från det är nog retromänniskorna som verkligen är insnöade på den här typen av ljud. Men vi tänker inte så. Det som alltid kommer först är att göra bra låtar.
N.K: – Jag tycker man hör SID-ljud mer och mer från andra också. Jag hörde det i en Robyn-låt för ett tag sedan, Indestructible tror jag det var.
Hur fungerar det när ni spelar live – vem sköter SID-maskinen?
R.S: – Vi kör med förinspelade syntar. Många gör så, allt från Manson till In flames. Det är ärligt gentemot vad det är. Det är ju så här vi gör.
Så det finns egentligen inget utrymme för spontanitet?
R.S: – Nä, men vi ändrar aldrig längden på låtarna. Vi skulle nog helst vilja veta exakt hur länge det var även mellan låtarna. En show är ju ganska koreograferad. Det passar den musik vi spelar. Det är inte som i bluesen att vi tar en ton och bara woooaaaaaaa, känner in den. Vi levererar den bästa upplevelsen på det här sättet – och det känns bäst även för oss. 
Vad är dealen med Giana sisters?
N.K: – Vi har gjort fem låtar till det nya spelet. Tre banlåtar och två olika bosslåtar. Spelbolaget kontaktade helt enkelt oss och ville att vi skulle göra musik åt dem.
R.S: – Vi har jobbat tätt ihop med Chris Hülsbeck som gjort ursprungsmusiken. Det är ganska häftigt att vi blivit en del av det där. Jag menar, det var ju ett spel man själv spelade.  

Fotnot: Plattformsspelet The great Giana sisters släpptes 1987 och var väldigt populärt, inte minst för sitt soundtrack. Efter kvällens spelning åker Machinae supremacy ut på en mindre Finlandsturné. Till våren hägrar Europa.

Machinae supremacy
Bildades: 2000.
Kommer från: Luleå.
Spelar: Så kallad SID metal, en blandning mellan melodisk hårdrock och bitpop.
Består av:
Robert Stjärnström, sång.
Jonas Rörling, gitarr.
Andreas Gerdin, bas.
Niklas Karvonen, trummor.
Diskografi:
Deus ex machinae (2004)
Redeemer (2006)
Overworld (2008)A view from the end of the world (2010)
The beat of our decay (2011, samlingsplatta)
Aktuella med: Plattan Rise of a digital nation som släpptes i mitten av oktober. Samt releasespelning på Kulturens hus ikväll, fredag.

SID
SID (Sound interface device) är ett mikrochip utvecklat i början av 1980-talet.
Det användes för att skapa ljud i Commodoredatorer under samma tid.
Chippet var tänkt att både användas i datorer och syntar, men kom inte att användas i någon synt förrän 1997 då den SID-baserade Sidstation kom, skapad av företaget Elektron.
SID-chippet skapade även grunden till demoscenens chipmusik.
Chippet är idag mycket eftertraktat av samlare. Nytillverkning är svårt då originalritningar aldrig funnits.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!