Att förklara chipmusik eller dataspelsmusik för någon som växt upp med rockmusik och rullbandsinspelningar är inte så lätt. Någon gör musik, fast inte med instrument skulle man kunna säga. Fast förstår verkligen alla? Vi ville bena ut det där en gång för alla. Därför ringde vi Covox - som egentligen heter Thomas Söderlund, är 27 år gammal och bor i Stockholm.
Han gick grundskolan i Piteå eftersom hans familj inte tyckte att Stockholm var ett bra ställe att växa upp och började blippa på sin dator för att göra musik redan som fjortonåring. Från pojkrummet i Piteå gjorde han låtar med hjälp av en enkel dator och sequencerprogrammet Pro Tracker. Numera tillverkas hans energiska chip-musik med hjälp av datachipet från ett gameboy. Covox fullängdsdebut Delete the elite har också släppts i Japan, Kina och stora delar av Europa.
Ljudchip från gameboy
Blipp-blopp musik, chip-disko eller Gameboy-synt, vad föredrar du att man kallar din musik?
- Då blir det Gameboy-pop eller chip-musik.
Hur skulle du förklara för min mamma att det går till när du skapar musik?
- Som att jag använder gamla TV-spel att göra ny musik på. Jag kopplar in mitt gameboy och använder ljudchippet därifrån till att göra ljud och musik. Jag använder bara ett gameboy och och syntar, plus en mixer. Det är först när jag ska släppa det på skiva som jag spelar in det som en ljudfil på en dator.
Men du spelar egentligen inga instrument och kan inte läsa noter?
- Nä, jag lyssnar mest bara, man hör om det blir bra eller dåligt. När man skriver melodier så testar man sig fram och kanske hittar en känsla man vill få fram. Sedan använder jag örat och låter den gradvis växa fram, jag har ju ingen musikteori under bältet utan gör bara det jag tycker låter bra.
Vart finns fansen till din musik?
- Det är rätt utspritt, främst är det väl Europa med länder som Tyskland och Belgien. Japan och USA är också ganska stora.
Du jobbar som designer på en byrå vid sidan av musiken, skulle du kunna leva på den?
- Om jag ansträngde mig mer och flyttade ner till typ Tyskland eller Belgien där det finns en mycket större scen, fler människor och klubbar som sysslar med det här så kanske. I Sverige finns det inte så många ställen att spela på.
En viss nostalgi
Har dataspelsmusik varit lika inflytelserikt för en yngre generation som Depeche Mode och MTV var för 70-talisterna?
- Vet inte. Visst finns det en viss form av nostalgi kring att gilla dataspelsmusik men sen finns det också en lockelse i det enklare och mer avskalade. Det blir ju ett lite råare sound och jag tror folk tilltalas av det också. Att det känns attraktivt i kontrast mot dagens popmusik.
Vad gör egentligen alla "laptopartister" bakom sina datorer när de spelar live, fejkar ni bara och kör playback eller spelar ni nåt?
- Det beror på. Det kan man nog inte veta, nån som inte är så rutinerad kanske fejkar. Eller i alla fall oftast fejkar men folk som har spelat live ett tag får en trygghet och vågar göra mer live. Man ändrar arrangemang på låtarna medan man spelar, förlänger vissa bitar och formar om. Så det blir mer som en exklusiv låt för de som tittar på just då.
Har inte glansen runt TV-spelsmusik flagnat lite sen nittiotalet?
- Nja, den är väl fortfarande väldigt underground. Det har kanske egentligen inte hänt så mycket mer än att själva musiken inte är lika traditionell som förut. Det har blivit mer techno och mer pop, man börjar se tekniken på ett mer öppet sätt och vågar blanda mer för att det ska låta annorlunda.
Vad lyssnar du själv på?
- Husgudarna är Devo och Sisters of Mercy. Och DAS som är tysk hårdsynt.