Sven Markelius formulerade tillsammans med Alva Myrdal det goda kollektivhuset där barnen inte skulle bo med föräldrarna utan i gemensamma sovsalar som kunde vara lekrum på dagarna. Det blev effektivast så och då kunde föräldrarna befrias från barnen och utveckla sig själva. Husen skulle vara stora och höga och stå i skogsbryn där luften var frisk. Vi vet hur det blev.
Långt senare skrev Gunnar Ekelöf i samlingen Non Serviam att "arkitekterna gjort molnen fyrkantiga". Då hade han distanserat sig från de tidiga 30-talets anspråk på den goda lösningen. Ekelöf tillhörde den innersta kretsen kring Spektrum och deltog tillsammans med Karin Boye och Erik Mesterton i redaktionsarbetet som leddes av initiativtagaren och förläggaren Josef Riwkin. Till kretsen hörde också dåtida och senare berömdheter som fotografen Anna Riwkin, Gunnar Myrdal och Agnes von Krusenstjerna. Spektrum med tidskrift och bokförlag kunde därmed liknas vid Bloomsburygruppen kring Virginia Woolf och John Maynard Keynes.
Objektet är "den nya människan" och sätten att nå henne hette litterär modernism, psykoanalys och socialpolitik. Under rubriken "Psykoanalys och samhälle" diskuterades Freuds nya metoder och i ett par artiklar om "Socialpolitikens dilemma" skisserar Gunnar Myrdal det som skall bli den nya regeringens politik. Erik Mesterton skriver om "T. S. Eliots metod" och Ekelöf introducerar de franska surrealisterna. Harry Martinson ägnas ett helt nummer.
Det var Spektrum som publicerade det modernistiska portalverket, Eliots The Waste Land i svensk översättning, liksom också André Gides Falskmyntarna.
Om detta program, lika mycket stöpslev som stolleprojekt, detta arbete för den nya tiden, den nya människan har Johan Svedjedal skrivit fin bok som verkligen ger en bild av tiden och projektet. Framställningen står på ett omfattande arkivarbete och en i grunden gedigen kunskap. Till skillnad från många litteraturvetare är Svedjedal inte rädd för att betrakta författarna, deras tillkortakommanden och segrar, kärlekshistorierna och skvallret; det som i själva verket är liv och erfarenhet och skapar litteraturen.
Samtidigt är det ledigt läst. Texten är tydligt strukturerad och formgiven i kapitel, avsnitt, stycken och instick så att man kan lustläsa här och där, styckevis och delt. Det är en bok som kan ligga framme eftersom den också är vacker med en form som inspirerats av sitt ämne. Här anas funkisens reklamideal med rena typsnitt och djärva montage, vackra illustrationer. Här finns faksimiler, reklamaffischer och andra bilder från tiden. Särskilt kanske Anna Riwkins sedermera klassiska författarporträtt.
Som utgåva i den litteraturvetenskapliga genren är det föredömligt.