Spektakulärt och maffigt

Bounce/Blixten & Co/Dansens hus Gökboet baseras på pjäsen av Dale Wasserman och boken av Ken Kesey. Medverkande: Alvaro Aquilera, Joe Jobe, Filmon Michael, Fredrik Rydman, Ambra Succi och Jennie Widegren Gästdansare: Teneisha Bolander, Ryan Sjappen och Robert Malmborg Swings: Lisa Arnold Musikeditering: Alvaro Aguilera Scenografi: Per A Jonsson Koreografi/Regi: Bounce Kulturens hus, Luleå. Det är en laddad och generös publik som tar emot danskompaniet Bounce. De möts helt enkelt av jubel när de öppnar föreställningen om Gökboet. Den har också en mycket läcker inledning där man faktiskt inte riktigt vet vad som är bak och fram på dansarna. Iklädda vita masker på båda sidor om huvudet och i svarta, säckiga kostymer, är det lätt att förvirra oss när kroppar snurrar och hoppar på ett sätt som inte är riktigt möjligt för andra streetdansare. Och man kan inte heller säga annat än att det är spektakulärt när hiphop möter den intressanta och smärtsamma historien om mentalsjukhuset i Gökboet. McMurphy, här dansad av Fredrik Rydman, är en lite vildvuxen och energisk typ som kommer in på hospitalet för observation ? och som bryts ned av den nitiska syster Ratched, Teneisha Bolander. Det är så sorgligt för i all sin naiva rufsighet och livslukande uttryck vill han ju väl, bara ha lite kul. Om än det går lite våldsamt till ibland och han inte riktigt är så medkännande alla gånger. Mer som ett barn som tar för sig. På mentalsjukhuset, kanske som en spegel för ett regelstyrt samhälle utanför, passar det sig inte. Och där finns metoder. Det är då ordet spektakulärt bara kastar sig över mig. Efter att ha fångat in patienterna som mitt i föreställningen gett sig ut i publiken och förvandlat rummet till en biosalong, spärras de åter in. På scenen har man under tiden riggat upp en sluttande vägg och där spärras tre intagna med elektroder på huvudet fast. Säkrade med linor i ryggen och i blått ljus kan de verkligen ge el-chocken gestalt. Otäckt ? men maffigt. Bounce har dansat Gökboet sedan våren 2006, och satsningen är onekligen lyckad. Redan tidigare har gruppen lyft in gatans dans på scenen och visat på ytterligare en utvecklingslinje. Men här nyttjas den i ett sammanhang där uttrycket även är sammanvävt med historien. De intagnas aggressivitet, undertryckta sexualitet, utlevelse, überüberutlevelse, irriterande retsamma, konkurrensen och det förstelnade motsvaras mycket väl av streetdansens uttryck. Intressant är också hur de kvinnliga dansarna i Bounce, gästdansaren inkluderad, i en föreställning som den här där könet är underordnat frågan om galet och klokt, friskt eller sjukt, faktiskt har tyngdpunkten lika lågt som männen. Kvinnliga streetdansare har i andra sammanhang haft svårt med det. Däremot känner jag mig en aning ledsen över biljettpriset. 375 kronor, kan verkligen alla gatans ungar fixa det? Men att många kan det är uppenbart då de tre föreställningarna som ges i Luleå i helgen är välfyllda.

Spektakulärt och maffigt

"Danskompaniet Bounce möts helt enkelt av jubel när de öppnar föreställningen om Gökboet", skriver Norrbottens-Kurirens Regine Nordström i sin recension av Gökboet i Kulturens hus.