Trouble BoysDär fanns den monumentale Ingemar Dunker säkert förankrad bakom trummorna, den nästan like väldige Micke Finell med endera saxofonen eller gitarren och så storvuxen engelsk rock?n?roll-adel i form av sångaren och gitarristen Sean Tyla.
De visste vad de gjorde och det gjorde även gitarristen Billy Bremner; lika mycket adel han efter att ha meriterat sig via spel med Dave Edmunds och Nick Lowe i legendariska Rockpile - Sean Tyla har förövrigt meriterat sig i lika legendariska Tyla Gang och Ducks Deluxe - samt basisten Tommy Cassemar.
Tunga (bokstavliga också) meriter för allesammans. De kan det här i sömnen, men det betyder absolut inte att de spelar som sömngångare - No Way José!
Gruppen Trouble Boys (för övrigt döpta efter en Dave Edmunds-låt, som de givetvis spelade) är reguljär. Billy Bremner bor i Skutskär numera, Micke Finell återfinns vanligen i The Refreshments, Tommy Cassemar är en alltid basist for hire och den 64-årige Sean Tyla bara en flygresa härifrån.
Bremner och Tyla är inte några duvungar, men de har verkligen kul när de spelar och detta förmedlar de också. Synnerligen godmodigt, kan och bör det sägas.
90 minuter tillsammans med det här stadiga gänget var bara att luta sig bakåt och påbörja det goda.
Mycket av materialet hämtades från nya skivan Bad Trouble (som Stop Loss Shuffle, Real Friends, In a Heartbeat, Demon Road och The Stranger) men de passade också på att slänga in Mickey Jupps You Never Get Me Up (In One Of Those), A Whole Lotta Lovin?, John Hiatts Memphis In The Meantime och så Doc Pomus-författade (för Elvis) A Mess of Blues, som inklappat extranummer.
Och så sjöng ju Micke Finell i I Knew The Bride (When She Used To Rock and Roll). Och Sean Tyla stod stadigt. I Foppa-tofflor.
Godmodigt, som sagt.