Spänning för hängmattan

Så här års är det ganska stiltje på bokmarknaden. De böcker som trots allt ges ut är oftast vad som anses vara ”hängmatteläsning”, det vill säga deckare och lättlästa kärleksromaner. Men av och till slinker det ändå igenom en bok med mer karaktär, tyngre innehåll och bättre språk. Och det slår nästan aldrig fel, att det är en översättning från något avlägset icke-engelsktalande land. En roman från ett område som de svenska storförlagen inte satsar på, för att de tror att det inte intresserar den svenska publiken. Apelsinskalen uppfyller de flesta av ovanstående kriterier förutom att författaren, Ayad Akhtar, är amerikan, uppvuxen i Milwaukee, Wisconsin.
Apelsinskalen som är Akhtars debutroman, handlar om pojken Hayat, enda barnet till pakistanska invandrare. Pappan har gjort snabb karriär som framstående neurolog i USA, vilket inneburit att mamman blivit fastlåst vid hemmet med ende sonen och en oavslutad psykologutbildning. I brist på väninnor tar hon sonen som ende förtrogne, för honom spyr hon ut all sin bitterhet över mannens otrohetsaffärer, sin leda och ensamhet mitt i den amerikanska drömmen med villa, bil och framgång och pengar. Och hon berättar om Mina, sin väninna i Lahore vars föräldrar är så konservativa muslimer att hon inte tilläts gifta sig med vem hon vill hemma i Pakistan. Hon tvingades till äktenskap med en man som först misshandlade henne, sedan försköt henne men ändå gör anspråk på sitt barn. Till slut lyckas Hayats mamma övertala pappan att de ska bjuda Mina att få flytta till dem.
Men Mina är själv djupt religiös. Och eftersom Hayat inte kan något om Islam börjar hon undervisa honom. Hon lär honom hur man ber, börjar läsa Koranen med honom och berättar olika myter och sagor som handlar om olika visa män ur den muslimska historien. När så Mina förälskar sig i Hayats pappas judiske kollega blir förvecklingarna på grund av de religiösa motsättningarna oöverstigliga. Inte bara för Mina. Även för Hayat. Och pappan som redan hemma i Pakistan tog avstånd från religionen.
Romanens huvudperson är Hayat, det är genom hans barnsligt religiösa funderingar och sexuella uppvaknande som berättelsen tar form. Men romanen har flera bottnar.  Apelsinskalen handlar lika mycket om de båda kvinnorna, mamman och Mina. Om deras isolering, den ena på grund av samhällstrukturen inom den så kallade medelklassen i det sekulära USA, den andra på grund av religiösa fördomar. Genom pojkens ögon avslöjas hur kvinnoförtrycket slår alldeles oavsett land eller religion.
Det finns en ramberättelse om Hayat som ung vuxen och hans första riktiga kärlek – den påbörjas i prologen men i epilogen är det som om författaren inte riktigt orkade fullfölja. Men det är en radanmärkning. Som läsare förlåter man honom lätt. Laddningen och spänningen boken igenom räcker gott och väl för ett högt betyg. Apelsinskalen fungerar alldeles utmärkt som hängmatteläsning, men lika bra att analyseras i en läsecirkel till hösten.