Han valde David Guggenheims manus till den beslutsamt hamrande thrillern Safehouse, lyftes över till Hollywood (för att iscensätta den i Sydafrika mestadels utspelande sig filmen), fick fritt val när det gällde skådespelare, en rejäl budget och därefter var det bara att stå på och köra.
Och Espinosa har verkligen åstadkommit en garanterat spännande thriller. Hetsigt spelad och klippt. Ovanliga miljöer, skickliga skådespelare som agerar i ett högt tempo. Söker man efter spänning så kan man avbryta sökandet sedan man väl har identifierat Safehouse.
Denzel Washington (som är som avspänt allra bäst när han får tillfälle att agera "bad guy")gör här rollen som en avhoppad CIA-agent, som plötsligt väljer att oanmäld kliva in på USA:s ambassad i Sydafrika och självmant anmäla sig.
Som lockbete har han med sig en hyperintressant datafil, som alldeles för många tycks vara akut intresserade av. En av de yngre anställda (Ryan Reynolds) avdelas att eskortera honom till ett så kallat "safe house", som dock omedelbart anfalls av hänsynslösa legosoldater (bland dem Fares Fares; en gammal kompis till Espinosa) och därefter - ramlar det hela vidare, med tillräckligt av slutgiltiga manfall och effektfull pyroteknik för att även den mest kräset härdade av genrebedömare torde kunna sova gott om natten.
Såväl Fares Fares som filmens andre svensk, Joel Kinnaman, hamnar i några exemplariskt hetsiga fighter och i diverse köttiga karaktärsbiroller markerar sig stadiga gamla aktörer som Brendan Gleeson och Sam Shepard med värdighet.
Intrigen innehåller några tjatigt förutsägbara inslag av "ondskefulla och dubbelspelande CIA-chefer" och eftersom sådant tillhör standardrekvisitan i filmer som denna, så hade man gärna överlevt dem förutan.
Men, som redan påpekats: söker man enbart spänning och klarar sig utan tankemössan - så har man i och med Safehouse kommit ovedersägligen rätt.
Ännu en svensk filmregissör har spatserat på styva linan, internationellt sett.