Spännande från början till slut

Min mamma är grevinna, sade Yvonne Hirdman till de inflyttade norrlandsungarna i Hökarängen på 50-talet. Inte undra på att de gav sig på henne. Yvonne Hirdmans porträtt av sin mammas familj är fyllt av kärlek, och frågor, för hon visste inte sin mammas historia. I boken Den röda grevinnan berättar hon om sitt sökande, fynden och den historiska verklighet allt utspelades i. Och det är verkligen något att berätta. Hirdmans mamma Charlotte föddes 1906 i Dorpat i den ryska provinsen Livland, det vill säga nuvarande Tartu i Estland av en fransktalande schweizisk före detta guvernant hos en balttysk adelsfamilj, på ett slott. Pappan var tysk bokhandlare från Hamburg. Föräldrarna gifte sig samtidigt med den förs-ta ryska revolutionen 1905. Slottsfamiljen flydde, slottet angreps av revolutionärer och baltiska nationalister. Det var tumult. Och mitt i detta föräldrarnas kärlek. De flyr med sin lilla dotter till Oxford, lärdomsstaden i England, bygger hus och får två barn till. Och senare till Bukovina, längst bort i Österrike-Ungern, nuvarande Rumänien. Äldsta dottern Charlotte, hon som ska bli Yvonne Hirdmans mamma, är efter första världskriget en skönhet med enastående förmåga att skaffa vänner och kontakter. Den förmågan är det som senare kommer att klara henne undan att "rensas ut" i Moskva 1937 och att undkomma nazisterna i Paris 1940. Yvonne Hirdmans mamma är en period gift med en vitrysk greve Stenbock, senare i Moskva med en kommunist som arbetar på Inprekorr - den kommunistiska internationella pressen. Historikern Hirdman blandar sin mammas eskapader med de historiska händelserna. Hon berättar om den tyska revolutionen 1919, om socialdemokraternas och kommunisternas vägran att samarbeta vilket möjliggör Hitlers maktövertagande 1933, om moskva-rättegångarna och stämningen av terror i Sovjetunionen 1937 och om desperationen hos dem som fastnat innanför Tysklands gränser 1939. Hon gör det genom att redovisa historiska fakta, och med brev och dagboksanteckningar från sin mamma och hennes vänner. För att hjälpa läsaren finns in-nanför frampärmen en karta över Europa 1914, innanför den bakre Europa 1923. Hirdmans släktingar åker kors och tvärs och
Europas gränser flyttas framåt och bakåt. Olika folk finns och bebor sina områden, talar sina språk och utövar sin kultur. Det är rumäner och tyskar, judar och kristna, balter, vitryssar, ungrare och ryssar. Yvonne Hirdmans mamma växer upp med tyska och franska i hemmet, vitryska, tyska och rumänska på gatorna, vars skyltar är trespråkiga. Upp ur arkivgömmorna bygger författaren historien av sin mamma men också det Centraleuropa som var. En pikant detalj är att genushistorikern Hirdmans mor, tack vare Sveriges kvinnofientliga lagstiftning, undkommer Säpos undersökningar. En kvinna som gifte sig till svenskt medborgarskap betraktades som ofarlig, män däremot fick alla en akt hos rikspolisstyrelsen. Som före detta medlem i Stalins kommunistparti och med umgänge i fysikerkretsarna kring Nils Bohr, som senare kom att bidra med teorierna till en amerikansk atombomb, hade Den röda grevinnan knappast slunkit in i Sverige. Hirdman lyckas med att gestalta historien. Det är spännande
hela vägen.