Jobs världsbild var enkel. Av eller på. Allt bestod av ettor eller nollor, människor, idéer, produkter, estetik, samhälle, av eller på, hat
eller kärlek. Nå, en viss vridning av personligheten lär ju vara utbredd bland framstående företagsledare. Men den där teorin om kreativa kluster, som skulle bildas med sådana som Jobs i själva cellkärnan, den tvivlar jag mer än någonsin på efter den här boken. Hur kunde någon alls vilja vara i hans närhet?
Allt hängde på viljan tycks Jobs ha resonerat, om terrängen inte stämmer med din inre karta, så mycket värre för terrängen. Tvingar du fram nya produkter kan det vara ett framgångsrikt våld, men någon viljans triumf i kampen mot cancern blev det inte. Där hjälpte inte fruktjuicerna, där stämde kartan.
Steve Jobs framstår som genuint obehaglig. En elak, beräknande, svekfull, nyckfull, hånfull, lögnaktig och manipulativ typ. Hans självbild var kalkerad efter kejsarvansinnet, men att ens med tolerans se honom som en fin människa eller något man kan känna sympati för - nej det är omöjligt. Inte ens när han tvingas bort från sitt Apple och sedan gör succéartad comeback känner man någonting alls. Han är onekligen kreatören, den som tänker som om framtiden redan vore verklig, och onekligen är han också entreprenören, hans verksamhet har omformat sättet att vara och att producera.
Itunes, Ipod, Iphone, Ipad och Macintosh-datorn, jodå snitsiga prylar men varför blir man Gud om man gör lite mer slimmade varianter av elektronikvaror? Blir artiklarna bättre om de skrivs på en Mac? Musiken bättre i en Ipod? Jo, svarar avgudadyrkarna och sörjer vidare. De sörjer en fanatiker vars intellektualism satt i polotröjan, i själva estetiken, medan etiken (vad och varför) inte spelade någon roll, inte i fabrikerna där pryttlarna framställdes, inte ens i den egna familjen.
Om det är en intressant bok? Jodå, till en knapp femtedel av de sexhundrafemtio sidorna. Steve Jobs liv och insats hade rymts på ungefär hundrafemtio sidor. Resten är övertydligt prat på det där amerikanska sättet, motståndslöst och meningslöst. En tvångskurs från den tid elektronikindustrins produkter blev integrerad del av västerlandets vardag, ibland ett gatlopp genom varumärken och deras feodala strider mot varandra.
Västerlandets verkliga brist på etisk framtidstro visar sig tydligast i att vi sätter en sån som Steve Jobs på piedestalen och fäller riktiga tårar vid hans död. I skrivande stund läser jag att Bill Gates påstår att Microsoft låg bakom skapandet av Mac. Sådär, dags för byte uppe på Gudahyllan?