Kultur
- Vi är ett gäng amatörer, men vi är nöjda över resultatet, säger Anita Johansson Harnesk, projektledare.
Det är Sörfjärdsbyarnas Bygdeförening som likt ett stort grupparbete sammanställt materialet till boken.
- Vi startade föreningen för att öka gemenskapen mellan byarna. Vi är inte så många som bor här men kände inte varandra. Nu har det visat sig att många släkter bott i Sörfjärdsbyarna i generationer. Alla är släkt med varandra.
Byarnas historia börjar 1757. Då byggdes den första gården. Och ända fram till 1933 fanns det bara båtförbindelse till Luleå och fastlandet.
- Det är inte för inte som det byggts båtar här i 300 år samt att fiskerinäringen varit stor, menar Anita Johansson Harnesk.
En gång i tiden bodde 150 personer på Mannön för att ta ett exempel. Då fanns det till och med en skola. I dag finns ingen bofast på ön. Endast ett 20-tal familjer bor året runt i Sörfjärdsbyarna.
- Visst saknar jag barnfamiljer, men när bussförbindelsen lades ned förstår man svårigheten att kombinera jobb och barnomsorg. Dessutom saknar jag kossor. Men avvecklingen av byar och landsbygd har pågått länge och ser likadan ut i landet.
Under arbetet med boken är det främst en sak som förundrat Anita Johansson Harnesk. Kvinnornas osynlighet.
- De arbetade hårt, födde många barn där närmast häften av de små dog. Det var inte fett och många svalt. Men när en dotter gifte sig var det mannen som övertog hemmanet. Kvinnor fick inte skriva under handlingar och var inte myndiga. Det är svårt att förstå idag.
Förutom byarnas historia har de samlat in fotografier som också finns i boken samt en del anekdoter. Boken är tryckt i 200 exemplar och presenterades på Vallendagen i lördags.