Det är glest med folk när årets sommarteater Adrian och orosmolnet sparkar i gång i stadsparken. Den har redan spelats i juni, och vädret känns väldigt oförutsägbart, faktorer som självklart kan tänkas påverka publikmängden.
Det är ett tungt ämne som avhandlas. Den unge Adrian som spelas av Björn Sällqvist har nyskilda föräldrar. Tillsammans med sin mamma som spelas av Nettan Örhvall har han flyttat in i en liten lägenhet i Luleå. Pappan bor i Boden. Adrians mamma har tänkt lite fel i planeringen och blir tvungen att ringa in en barnvakt när hon ska till jobbet, grannen Ira-Marja, som Adrian inte är särskilt förtjust i. Adrian vill vara själv och låser helt enkelt dörren när Ira-Marja knackar på. Så småningom knackar det på dörren igen, men den här gången är det inte barnvakten. Det är grannflickan Jana som liksom mamman spelas av Nettan Örhvall.
Hela föreställningen utspelar sig i lägenheten och scenografin är helt enkelt ett flyttkaos. Adrian och Jana studsar omkring på flyttlådor och i sängen. Leker ”Mamma, pappa, Adrian”, skrattar och bråkar.
Adrian och orosmolnet riktar sig till den yngre publiken och det svåra med den målgruppen är att få åskådarna att inte tappa fokus. För att inte det ska hända använder sig skådespelarna av ett par effektfulla pruttskämt, ett högt åskdunder som får delar av publiken att hoppa till och framför allt Adrians gosedjur Mona-Lisa som får eget liv vid ett tillfälle.
Självklart behöver det inte enbart vara humor genom hela föreställningen bara för att den riktar sig till en ung publik men mot slutet tappar publiken fokus. Det blir lite väl långa monologer om ensamhet. Det är absolut ett angeläget ämne och barn förstår oftast mer än vad man tror, men alla har inte erfarenheter från en skilsmässa och därför tror jag intresset kan tappas bland delar av den allra yngsta publiken.
Både Björn Sällqvist och Nettan Örhvall gör sina roller med bravur. Inlevelsefullt och proffsigt. Det är snarare manuset som blir lite väl djupgående. Föreställningen avslutas ganska abrupt och det är inte direkt något lyckligt slut. Min partners femåriga son som också sett teatern sammanfattade allt det som jag skrivit på ett enkelt sätt: ”Det var kul när de sprang runt, på slutet stod de mest och tänkte.”
Trots det tunga ämnet rekommenderar jag alla att ändå gå och kolla. Det är riktigt fint med gratis scenkonst på sommaren, förutsatt att det inte spöregnar.
Adrian och Orosmolnet spelas i stadsparken i Luleå klockan 14.00 fram till lördag. På söndag spelas den i Kukkolaforsen.