Donizetti, Mozart och Verdi - serverade med en stor portion idealism och oro. Sommaropera är ett riskabelt projekt, särskilt för dem som uppträder utomhus.
Med åren har sommaropera blivit ett etablerat begrepp även i Sverige. Vadstena-Akademien, Läckö slott och Opera på Skäret hör till de institutioner som blivit synonyma med en somrig operaupplevelse.
I år har operagenren fått ett nytt tillskott. Den 4 juli öppnades dörrarna för Strömstadoperan och den första premiären i det gamla societetshuset Skagerack. Operasångerskan och eldsjälen Charlotta Huldt-Ramberg, som tidigare drivit Spagettioperan Regina i Stockholm, har tagit initiativ till projektet.
- Jag har verkligen gjort det här med två tomma händer. Jag har inte haft någonting i startkapital mer än att jag får låna lokalen. Det är ett väldigt vågspel från min sida, konstaterar hon utan att låta särskilt nedslagen.
Gästspel i Stockholm
Utan sitt stora nätverk och erfarenheten från Spagettioperan hade hon förmodligen inte vågat ta steget. Nu hoppas Charlotta Huldt-Ramberg att inte bara västkustbor ska ta sig till Strömstad för att se GB Pergolesis La serva padrona eller Herrskap och tjänstefolk som den fått heta på svenska. I mitten av augusti gästspelar ensemblen i Tessinska palatsets barockträdgård i Stockholm och då gäller det i stället att be en bön till vädergudarna.
- Jag har spelat mycket utomhusteater och det är väldigt ansträngande, man går och kollar vädret hela tiden. Fast svensk publik brukar vara väldigt tålig vad gäller utomhusteater, säger hon.
Vädret påverkar
Det är något som Catarina Gnosspelius, projektansvarig för operasatsningen på Läckö slott kan skriva under på. Årets satsning Den listiga lilla räven av Leos Janacek spelas, precis som tidigare års föreställningar, utomhus på slottets borggård.
- Vädret är det enda vi inte rår på. Vi rår på väldigt mycket annat, vad vi gör för val av sångare, tekniker och att vi gör verk som inte är de allra mest kända eftersom vi är övertygade om att vi har en magisk dragningskraft i sig med vårt vackra slott, säger hon.
När ensemblen den 27 juni gjorde sin första repetition på borggården spöregnade det. Men Catarina Gnosspelius är ändå inte orolig för att publiken ska svika.
- Det är det som är så roligt! Ett tag kändes det som att "jaha, den här föreställningen går bra för att det är sol". Men då började vi räkna publiken och föra bok - och vädret spelade ingen roll. De flesta har redan bokat sina biljetter innan, man måste aktivt välja att åka hit.