Som små björnar över hala stenar

Vilket Lindegrenår vi har, va? Det är galej mest hela tiden. Den norrlandsfödde skalden kunde som bekant fyllt 100 i år, ifall det inte vore så illa bevänt med alkoholen. Nu blev det bara dryga 50 år, men 100-årskalas ändå. Under sommaren gick Arioso på repeat på radion medan Erik Lindegrens lyrik prånglades ut i en samlad, akademibekostad utgåva. Innan bakruset slår ner på oss måste vi vandra vidare. På bord två väntar de små förlagens presenter till poeten. Rönnells förlag är de som slagit på störst. Även om det är "ett litet urval efterlämnade dikter" man samlat ihop, under den mysiga titeln Björnungar, så är paketeringen storslagen. Det exakt genomtänkta, övervägda och kontrollerade gjorde Lindegren till den poet han var, precis som denna utgåva - med en inledande essä av Jesper Svenbro, omslag av Carl Fredrik Reuterswärd och en bifogad radioinspelning med Lindegren själv - markerar vilket roande och intelligent förlag Rönnells är.Titeln härstammar väl främst från inledningsdikten Misshappenings. Det är en jazzig barnramsa där Björn fungerar som en namnändelse olika runristare delar på: "Runbjörn högg i sten / Surbjörn högg Runbjörn / Ingen reste stenen / Fyllbjörn reste miltals / var nästan i Miklagård / Länkbjörn reste Fyllbjörn" och så vidare. Här föreligger som synes ett sällsynt, lekfullt undantag hos den annars kylige Lindegren. Plötsligt klättrar hans ord som små björnar över hala stenar, istället för att stöta hårt mot dem. Särskilt så när Lindegren själv presenterar och läser den på den medföljande cd-skivan.Titeln Björnungar anknyter kanske också till Artur Lundkvists beskrivning av Lindegren: "Han var tung som en björn, ändock kattlikt smidig, norrländskt ruvande och exotiskt gnistrande", och då tvingas man snarare betrakta dessa undanstoppade alster som poetens små björnbastarder. Här gömmer sig direkta lustmord på vänner och kollegor, såsom Bo Setterlind och Gerard Bonnier ("och den som ingenting förstår skall ingenting förlägga"), såväl som patafysiska upptåg och lekar med klichéer. Versrader som En röd, röd ros blir hos Lindegren "När blekröd anus rodnar som en ros". Inget sorgetåg, ingen dödsmässa. När Rönnells bjudar in till soaré med Lindegren är det inte parnassens strame litteratör som möter upp vid dörren, utan en lite salongsrosig isbjörn. Han bara väntar på att ge dig en varm fyllekram.