Som riktigt goda gamla vänner

Han hade ju tänkt sig en karriär som konsertpianist för dottern, så utan vidare spisning öppnade han ytterdörren där hemma och pekade: Ut! Som 16-åring fick Birgit jobb som huspianist på Chinateatern, hon fick också många tillfällen att lira på legendariska Nalen på gata Regerings 74 (som ägaren Topsy Lindblom plägade skriva i sina självständigt utformade annonser) och hon förekom i samarbeten med ett flertal av tidens mera remarkabla svenska jazznamn. Varefter kärleken slog till och drabbade henne. Flytt till Norrland och musiklärarjobb i Umeå. Även giftermål och till sist ett, två, tre och sammanlagt hela nio barn. Musikjobben fick vänta. Time Out från dem, liksom. Men när sista ungen kapat navelsträngen och lämnat modershemmet yrkade musiken på en comeback. Sagt och gjort - jazzgitarristen Anders Färdal kom in i helheten och samarbete dem emellan inleddes. Ett ljuvt sådant. Skivan A Second Thought blev ett av resultaten. Succé. Birgit Lindberg hade nu passerat 70-strecket men vad spelar åldern för roll, bara man har orken och lusten i behåll? Nu var hon med råge vuxen och det var dags att ha kul. Sedan 2005 satsar hon helhjärtat på musiken. Nu är Lindberg/Färdals andra musikaliska samarbete ett faktum och det allra mest frapperande på Most of All är den enorma lekfullheten som obehindrat genomströmmar hela skivan. Det är instrumentalt; ungefär lika många egna kompositioner (däribland enorma fräschörer som Devoted och Waltz For Malin) omväxlar med klipp ur Den Stora Amerikanska Sångboken, som Jimmy McHughs Where Are You? och Jerome Kerns The Way You Look Tonight. (Allt är så fint, så fint, så fint!). Svalt och prydligt svalkande, som ett lagom stort glas fyllt med vodka lime (eller givetvis vilket alkoholfritt alternativ som helst). Och det allra bästa är ju att Birgit Linderg, Anders Färdal, basisten Filip Augustsson, trummisen Jesper Kviberg samt gästen Anders Bergcrantz, på orubbligt kreativ trumpet, låter som riktigt gamla goda vänner, som har kommit samman för en stund av sympatiskt musikaliskt samkväm. Där vi alla är så hjärtligt välkomna.

Som riktigt goda gamla vänner

Pianisten Birgit Lindberg hade en pappa som inte direkt var attraherad av att dottern gick sta och vann tävlingen AT-jazzen, som tonåring i begynnelsen av 60-talet.