Som en pansarvagn

Tidigare under kvällen har Dave Mustaine och hans Megadeth spelat på Festival stage. Den scen som snart skulle tas i besittning av det mest välsmorda av alla tyska maskinerier. Ja, det är nog det mest välsmorda av alla musikaliska metalmaskiner. Accept med sin självklare anförare Udo Dirkschneider klev upp och dominerade. Sweden Rock festival har gjort sig känt för att ha blivit den institution som avrostar gamla gubbar och får dem att sprattla igen likt 25-åringar. Förra årets gamlingar var UFO och Pat Travers. Accept behöver ingen avrostning som sagt. Väloljat från början till slut. Inledningen kunde inte blivit maffigare. Bandet öppnar med Starlight från deras egentligen tredje verk kallat Breaker, men betraktat som det verk man minns som kvintettens internationella debut. Udo styr händelseförloppet men är mycket starkt uppbackad av ett tillsynes åldersdigert band. Gitarristerna Wolf Hoffmann och Hermann Frank ser ut att ha haft bättre dagar men det märks inte på det mycket vitala gitarrspelet dessa gentlemän presterar. Endast basisten Peter Baltes tycks ha fått behålla lite av forna tiders ungdom både visuellt och musikaliskt. Konserten, för Accept framträdande kan gott och väl kallas för konsert, rullar på likt en pansarvagn. London Leather Boys och Metal heart är bara två av flera klassiska spår som serveras innan Wolf Hoffmann beslutar sig för att visa sin duglighet som gitarrist. Udo går av scenen och låter övriga presentera tolkningar av klassiska mästare, ledda av dirigent och solist Hoffmann. Kort och gott är gitarristens uppvisning mästerlig. Udo har vilat klart rösten och återvänder till scenen. Bandet kör igång Restless and wild från plattan med samma namn och konserten fortsätter lika starkt som den öppnade. Turn me on, Neon nights, Head over heels, Son of a bitch och TV War är andra Accepthits som spelas. Som tidigare sagt så behöver detta maskineri ingen olja. Accept har fullt ut förtjänat sin plats som huvudakt på Sweden Rock festivals första kväll. Anthrax som spelat tidigare på dagen hade lyckats få till en återförening av sin framgångsrikaste sättning. Det hade Accept också lyckats med undantaget den okände trummisen. Udo säger även att det är sista gången som bandet spelar i Sverige och antyder därmed att Accept lägger ned snart. Vi hoppas på att volymen var så hög att vi hört fel.

Som en pansarvagn

estivalens första dag har kommit till sin ände. Motörhead har avslutat sitt framträdande på Rock stage i gammal god stil. Lemmy Kilminster, Mikkey Dee och Phil Campell tycks aldrig lessna på att turnera och gör en ganska typisk Motörheadspelning. Man vet vad man får ?