Söllscher i gamla vanliga spår

Söllscher inleder kvällen med det som är hans adelsmärke, nämligen att spela musik av Bach på altgitarr. Detta brukar vara en fröjd för örat men denna kväll blir jag genast lite fundersam. Av all musik som finns av Bach väljer Göran att plocka ihop en egen svit och det är inte helt lyckat. En hel lut-svit skulle ha varit mycket mer spännande än denna samling, men i och för sig, när han spelar Sarabanden från den sjätte cello-sviten tycker jag att det är fantastiskt bra. Efter Bach reser vi via renässansmusik av John Dowland till musik av Lennon-McCartney. Fortfarande är det altgitarr som är instrumentet och vi får höra tre låtar, alla med olika arrangörer. Klart mest intressant är Börje Sandqvists arrangemang av John Lennons Across the Universe. Detta är mer en fantasi över låten och det klingar mycket bra. Sandqvist har utnyttjat instrumentets klangbredd på ett nytt sätt och det märks att han haft roligt när han skapade. Denna känsla smittar av sig till Söllscher och sedan till oss och det gör det hela till en av konsertens höjdpunkter. Efter paus har Söllscher bytt instrument och nu är det vanlig gitarr som gäller. Svensk och skotsk folkmusik inleder och sedan avslutas konserten med Heitor Villa-Lobos fem preludier. Ja, ni hörde rätt, han spelade dem igen. Snälla Göran, nästa gång du kommer upp till oss kan du väl lova att inte spela dessa stycken. Vi vill höra något annat. Det finns ju så mycket annan bra och spännande gitarrmusik.

Söllscher i gamla vanliga spår

Så var då den kände gitarristen Göran Söllscher på besök hos Luleå kammarmusikförening igen. Som vanligt drar han en ansenlig publik till Kulturens hus och jag anar att de flesta, liksom jag, har hört honom flera gånger tidigare